BROTT OCH STRAFF

Man kan lite till mans undra, förfäras och gripas av tröstlöshet när  man nästan dagligen får
läsa om makthavarnas trixande och dribblande inom ramen för sin tjänsteutövning utan att
få straff som står i proportion till det elände och förakt dom skapar. Det trista är ju att det
väldigt ofta händer bland samhällets toppar, och det gäller både i det privata näringslivet som
i kommunal och statlig verksamhet. Trots höga
positioner och mycket höga löner så har girighet
och makthunger spridit sig som en kräftsvulst.
Det senaste, jag kan inte säga det sista, är Statens
Fastighetsverks generaldirektör Björn Anderson
( till höger) och hans fastighetschef och svansen
runt de båda. Ett liknande fall hade vi i Göteborg
för några år sedan. Där blev chefen för Göteborgs-
hem ertappad med handen i syltburken.
Överallt tycks denna totala brist på moral och etik florera, istället handlar det numera om
girighet och maktfullkomlighet. Vart fan är vi på väg? Dessutom så har i den internationella
storpolitiken i flera fall denna brist på etik och moral kunnat konstateras. Titta till exempel på
presidentkandidaten Fillon i Frankrike eller titta på Trump och hans i många fall suspekta
följe. Alla dom här gubbarna skrattar nog gott på sin väg till banken. Man säger att general-
direktören för Fastighetsverket har fått sparken.
Det stämmer inte alls. Han har i praktiken bara förflyttats
till "Elefantkyrkogården" i regeringskansliet där resten av
fifflarna sitter med oförändrade löner och pensionsför-
måner, och där skall de sitta tills deras förordnanden är slut.
Det är väl bara en tidsfråga innan fifflarnas fifflare Mona
Sahlin hamnar där också. Hur kan hon tillåtas gå från det
ena till det andra fifflandet utan behöva ta konsekvenserna
av sitt handlande? "Något är ruttet" skriver Anders Carlgren
i magasinet Paragraf. Genomruttet med politiska förtecken.
Osant intygande, brukande av osann urkund, inte bara en gång utan tre gånger, renderande
vederbörande de små bötesbeloppen 40 resp 20 tusen kronor. Denna suveräna smitning från
en offentlig rättegång skedde med hjälp av partikamraten advokat Claes Borgström och
chefsåklagaren Anders Jacobsson. Man frågar sig faktiskt vad lilla Mona har i rockärmen
som gör att hon klarar sig och håller sig flytande hela tiden? Vi  får tacka högre makter för
att hon inte blev statsminister för en del år sedan. Då hade det funnits risk för att hon hade
köpt godis för hela statskassan. Hur är det möjligt att en folkvald politiker får begå dessa b rott
utan rimlig påföljd, brott som en vanlig medborgare hade kunnat få fängelse för. Hur är det
möjligt att den före detta livvakten får fortsätta som polis? Det är inte klokt! Hoppas man satt
honom som chef för hittegodsavdelningen, men det törs man nog inte. Risken finns ju då att
han förskingrar hela lagret av klockor och smycken.
Till slut.  Varifrån fick Mona alla sina miljoner som hon säger sig ha lånat ut till livvakten?
Hade det inte blivit billigare med en dildo, Mona?

Utarbetat av Dalbyredaktionen