Vi har tidigare grundligt presenterat Alf Henrikson i denna blogg. Under många
år skrev han dagsverser i Dagens Nyheter, inalles upp emot 20 000 stycken. Vi har
plockat ut några som han skrev under världskriget 1939-1945 och presenterar dem
härnedan:
Skrevs vid krigsutbrottet 1 september 1939
Solskenet lekte på tallarna ljust och dagen var vacker och klar
som inte på länge en sensommardag i uppsvenska samhällen var,
och gatan låg tvättad och skinande ren och himlen var alldeles blå
och visslande kom du ur sovrummet ut och skruvade radion på.
Då tystnade visslingen tvärt på din läpp, och tankspritt i fönstret du såg,
hur staden med grönska kring blonda kvarter därute i solskenet låg,
och tigande gick du att sköta din plikt, av allvar och tungsinne full,
och borta var glädjen du skulle ha känt för brittsommarsolskenets skull.
DE PARADISISKA ÖARNA
Skrevs efter Pearl Harbor 9 december 1941
På vänliga stränder låg sanden vit
med hyddor och låga hus,
och vi följde som pojkar Jack London diti glittrande morgonljus.
Rosiga grisar prövade rösten
i doftande blomstersnår,
och dit gick vår längtan ofta om hösten
i alla vår barndoms år.
Det stiger ett dån över solvarm sjö,
det går buller ur havets dis,
och i rök ligger oljetrycksdrömmens ö
och revyernas paradis.
Inga gitarrer gungar ur natten
men hest vrålar larmet på,
och dit över blåa, avlägsna vatten
vår längtan har slutat gå.
I DET STORA MÖRKRET
Skrevs efter slaget vid Stalingrad 18 februari 1942
Dag för dag mot fred
tiden vandrar och lider.En efter en mot bättre tider
mörknar dagarna ned.
Hoppets stjärna glänser.
Stormen är snart förbi.
Bakom befästa gränser
övervintrar vi.
GRANARNA
Ett uttryck för den gamla svenska "rysskräcken".
Skrevs 1 april 1943
Från nordost kommer vintern och vildmarksskriet.
Från nordost kommer kölden och barbariet.
Från nordost kommer ulvens och snöstormens tjut.
Från nordost vandrar granskogen söderut.
Den kommer och kväver konvaljer och björkar.
Alla ekbackar kommer den hit och förmörkar.Alla häggar och gullvivor har den ihjäl.
Svart faller dess skugga i människans själ.
Från sydväst kommer svalan och försommarskuren.
Från sydväst kommer värmen och all kulturen.
Från sydväst har vårt folk sina boplatser nått.
Från sydväst kommer allt som är vackert och gott.
Mot allt detta till strid ser du granarna vandra.
Dess hord är på marsch att ta livet av andra.
Där den står finns ej rosor och lärkor och bin.
Där finns barrhögar bara och frän terpentin.
Den går fram över doftande dungar och lunder.
I dess struptag går lindar och körsbärsträd under.
Alla ljuvliga gräs dukar under däri.
Från nordost är den kommen med mörkt barbari.
VÅRREGNET
Skrevs nära krigsslutet den 14 april 1945
Just som folket i Holland blev dränkt
och mordbrand rasade vilt
och Hamburg blev grusat och blodbestänkt
strilade vårregnet milt.
Pilarnas grönska var ung och spröd
och jorden doftade vår,och här av förstöring, förtvivlan och död
syntes inte ett spår.
Upp stack brodden ur fuktiga land,
spädgrön och ljus och fin,
och lent kändes regnets fall mot min hand
medan barnen brann i Berlin.
Sommaren kommer igen till slut
då allt ligger tyst och förbränt,
och i regnet slår björklöven sakta ut
precis som om ingenting hänt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar