Kungen är ju som bekant ingenting annat än en galjonsfigur i vår moderna demokrati.
Sannolikt har han en viss betydelse för Sveriges good-will utomlands och kanske rent
av för vår utrikeshandel. Här hemma är han ovärderlig för skvallerpressen och för diverse
bandklippning och andra snarlika uppgifter. Och så skall han ju dela ut kungliga
medaljer, ordnar och titlar.
Detta med hertigar och hertiginnor är ju dess-
värre komik på allra högsta, eller snarare lägsta,
nivå. När nu kungen helt saknar makt i världs-
liga ting, i vart fall utanför familjen, bedriver
han i stället en låtsaslek med våra landskap och
ger bort dem till släkten tillsammans med en
fin titel, som skall markera en äganderätt som
inte existerar. Och detta tar berörda på fullt
allvar. Häromdagen framträdde en landshövding
och tackade för äran som vederfarits Gotland,
när den lilla nyfödda flickan Leonore blivit ut-
sedd till hertiginna av ön! Och denna låtsastitel
används sedan på ett till synes seriöst sätt när
man presenterar bäraren.
För egen del är jag medlem i ett ordenssällskap
och är faktiskt stormästare i denna orden. Men
det är jag ju bara på våra möten när vi träffas och
har trevligt. Skulle jag agera som kungahuset borde
jag omedelbart låta skriva in titeln stormästare på
mitt visitkort!
Innevånare i Sherwoodskogen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar