När vi far hem till vår middagsmatpå våra månadsbiljetter
så skådar vi ständigt nya plakat
med särkar och korsetter.
Skapelsens skönaste underverk
och ljuvaste kvinnspersoner
visar oss ivrigt sin nya särk
på tunnelbanans stationer.
Likväl behåller vi hjärnan kall
i det att vi reflekterar.
Det är väl till karlar i alla fall
som denna reklam appellerar?
Då är det inte lätt att förstå
hur den egentligen verkar.
Ty de herrar är sannolikt ganska få
som köper behån och särkar.
Men så kommer tåget, och vi slår oss ner,
resignerande undergivet.
Vi har märkt att ju mera man hör och ser,
ju mindre förstår man av livet.
Underlag:" Medan göken tiger" av Alf Henrikson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar