VÄGTRAFIKEN I LANDET LAGOM

I de flesta europeiska länder är det ganska enkelt att förstå och därigenom efterleva de
fartgränser som gäller på vägnätet. I tätorter gäller 50 km/t, utanför dessa 70/90 och
på motorvägarna 110 km/t. Det finns förvisso undantag från dessa grundregler, men
de är inte flera än att man lätt kan hålla reda på dem.

Men här hemma i landet Lagom skall hastigheterna
anpassas så till den milda grad att en ovan bilist
snart tappar greppet om vilken fart som gäller, En
gång i tiden sades det här hemma att vi skulle ha
grundfarterna 50, 70/90 och 110 km/t.
Men numera kan vilken fart som helst gälla upp
till 120 km/t. I tätorterna är det allra värst, 10, 20,
30, 40, 50, 60 eller 70 km/t. Varje gata kan ha sin
egen fartgräns. Utanför motorvägarna på de större
vägarna kan vilken fart som helst gälla mellan
50 och 100 km/t. På motorvägarna är det 90 till
120 som gäller.

Sammantaget är de svenska fartgränserna ett
sammelsurium av farter som ofta är svåra att hålla
reda på. Trafikanterna har definitivt tröttnat på
detta. Man håller en fart som är anpassad till om-
ständigheterna, till övrig trafik, ljusförhållanden,
väglag, vägens beskaffenhet osv. Det kan innebära
både högre och lägre fart än vad som står på skyltarna.
I tätorterna stannar man artigt och släpper fram
gående.

I Sverige har man kommit långt i trafiksäkerhetsarbetet, Få länder kan visa upp så
 låga siffror på antalet olyckor som Sverige. Och vad beror då dessa låga siffror på?
Förvisso hänger det inte samman med dessa krångliga fartgränser, snarare tvärtom.
Främst beror det på ett högt säkerhetsmedvetande hos svenska bilister. De kör inte
berusade, de håller måttliga farter med hänsyn till omständigheterna, de tar hänsyn
till övriga trafikanter och gående. Det beror också på en hård kontroll av bilarnas
kvalitet och säkerhetsutrustning, airbags mm samt på stränga krav i
 körkortsutbildningen.Men det finns alltid syndare, förare med dåligt omdöme.
Men det finns också äldre med dålig syn och nedsatt reaktionsförmåga.
Att dålig efterlevnad av fartgränser skulle vara den viktigaste orsaken till de
olyckor som fortfarande inträffar finns, såvitt känt, inte belagt.

Det torde inte vara fel att påstå att polisen
ägnar alltför stor uppmärksamhet åt trafik-
övervakning i stället för att kraftsamla på
utredningar av vardagsbrottsligheten, stöld,
misshandel, hustrumisshandel. Enligt till-
gängligt underlag är uppklarandeprocenten
för denna brottslighet mycket låg.

Sherwoodskogens Tankesmedja