DEN MIRAKULÖSA KAMERAN

En person i Sherwoodskogen har en småbildskamera av bra kvalitet. Den är inte särskilt
dyrbar men ger bra bilder om den sköts rätt. Den här personen borde egentligen inte få
äga den här kameran för han tappar ideligen bort den. Men på något fullständigt oförklar-
ligt sätt får han den ändå alltid tillbaka., i vart fall så här långt.

TALLINN I ESTLAND
För någon månad sedan var han på besök i Tallinn. Efter en resa i taxi till hotellet där han
 bodde, glömde han kvar sin kamera i baksätet på bilen. Att han fick tillbaka kameran den
här gången är inte direkt obegripligt. När chauffören, som var en ärlig man, hittade kameran
i sin bil åkte han tillbaka till hotellet med kameran för att återlämna den. Där visste man om att
en gäst tappat sin kamera. Dessvärre hade gästen redan lämnat hotellet när taxiföraren
kommer. Han hade gått ombord på ett fartyg som skulle avsegla om någon timme. Från
receptionen ringde man då och meddelade att en man med en kamera stod där med en kamera
som han hittat i sin bil. Kameraägaren fick slänga sig i en taxi och åka till hotellet för att
hämta sin kamera. I taxiägarens bil åkte man så i ilfart tillbaka till hamnen. Kameraägaren
hann precis med båten, men ca 50 euro fattigare.

ANTALAYA I TURKIET
Nästa gång kameran försvann gick det till
på ungefär samma sätt, han glömde bort
kameran i baksätet på en taxi. Men den här
gången verkade sannolikheten för att han
skulle få tillbaka kameran som ytterst liten,
i princip obefintlig
Detta hände alltså i Antalaya, en mångmiljon-
stad och ett turistcentrum på turkiska sydkusten.
Här fanns tusen och åter tusen taxibilar, med
och utan trafiktillstånd.
Vår man deltog i en sällskapsresa och fraktades
under ledning av en lokal guide med buss runt
till olika sevärdheter. Guiden hade anmält
förlusten av kameran till polisen, som menade
att chansen att få tillbaka kameran dessvärre
nog var obefintlig.
När ressällskapet på kvällen installerat sig på sitt hotell ringer det emellertid på guidens
telefon och han får den helt osannolika informationen att kameran troligen har kommit
tillrätta.
Så här hade det gått till.
När taxiföraren, en ung grabb i 20-årsåldern, kom hem på kvällen, han bodde uppenbarligen
hemma hos sina föräldrar, visade han upp kameran som han hittat i  bilen. Tillsammans med
sin far började de att granska bilderna som tagits med kameran. En av kanske tusen bilder
som tagits visade guiden i den turistgrupp kameraägaren tillhörde. Detta hade naturligtvis
 passerat helt obemärkt om det inte varit så att fadern av en obegriplig tillfällighet
varit anställd som chaufför vid just det transportföretag
 som körde turistbussarna. Till yttermera visso hade fadern till helt
nyligen arbetat tillsammans med guiden som dök upp på en bild och han hade till och med
guidens telefonnummer kvar. Så han ringer guiden och berättar att han sett en bild på
denne ifrån en kamera som sonen hittat i sin bil på kvällen! Guiden visste ju mycket väl
att en person i gruppen mist sin kamera och kunde alltså bekräfta att så här låg det till.
Efter en knapp timme kommer en gul taxi med tjutande däck och stannar framför hotell-
entrén. Ur bilen stiger den unge taxiföraren med triumferande min hållande en kamera
i ena handen. Han möts av kameraägaren. Det blev ett rejält kramande som varade länge.
50 euro rikare vinkar taxigrabben åt alla som samlats i hotellentrén och drar iväg i sin gula
taxi.
Är inte detta ett mirakel så får man fråga sig hur skall då ett sådant se ut?

Från den dagen sköter frun all fotografering i den familjen!                       / RB