EN ASKUNGESAGA DEL 2

Jenny Linds liv har skildrats av många. Här i Sherwoodskogen har vi hittat en intressant

artikel om hennes liv. Den är hämtad ur  Bonniers tidning Allt om Historia och är skriven

av Sara Griberg. Vi tror att den kan intressera vår läsekrets i redigerat skick.

Den 4 maj 1847 gör Jenny Lind sin Londondebut på Her Majesty´s Theatre. Trots skyhöga  biljettpriser är salongen bräddfylld. När "den svenska näktergalen" gör entré förvandlas

publiken till jublande galningar som kastar hattar och näsdukar i luften.

Vi kan inte erinra oss att vi någonsin sett en sådan syn inom eller utanför någon teaters

väggar, skrev en tidning efter Londondebuten. Drottning Victoria blev så tagen av Linds

sång att hon skänkte henne en dyrbar guldbrosch i form av en näktergal, med näbb av

rubiner och fötter av smaragder.

Storbritannien hade drabbats av Lind-feber, Lind mania, som engelsmännen kallade hysterin-

Folk köade i dygn för operabiljetter och brittiska affärsmän var inte sena att slå mynt av

superstjärnans popularitet. Jenny Lind-dockor och diverse souvenirer sålde  som smör i

solsken. Linds makalösa karriär var verkligen en riktig askungesaga.

Hon föddes  i Stockholm 6 oktober 1820 som ett oönskat
 barn. Mamman Anna Maria Fellborg var frånskild och
 hade en åttaårig dotter från sitt tidigare äktenskap. Det
 framkom senare att fadern hette Niklas Jonas Lind
 och arbetade som bokhållare. Mamman lämnade
 flera gånger bort Jenny till fosterfamiljer och under
de perioder hon bodde hemma blev hon sämre
 behandlad än sin halvsyster.

HON UPPTÄCKTES NÄR HON VAR ÅTTA ÅR
När Jennys begåvning upptäcktes var hon åtta år och
 inhyst hos en familj på Hamngatan ( där NK ligger nu).
Enligt vad hon själv har berättat brukade hon sitta vid ett
öppet fönster och sjunga för sin katt.
Bland de förbipasserande som häpnade över den lilla flickans
sångröst fanns en piga som var i tjänst hos Kungliga Teaterns prima ballerina, mamsell Lundberg. Pigan berättade för sin matmor om flickan med den
 fantastiska rösten, varpå Lundberg ordnade så att Jenny fick provsjunga för teaterns
 sångmästare.

JENNY ANTAS SOM ELEV
År 1830 antas den  då nioåriga Jenny som teaterelev. Enligt kontraktet skulle teatern bekosta
hennes uppehälle och utbildning. Man betalade därför fru Fellborg 250 riksdaler om året
för att hon skulle hålla sin dotter med mat och husrum. Hon skulle också ge sin dotter
lektioner i pianospel och i vanliga skolämnen.
Detta var en lönsam affär för modern, som
erbjöd sig att ta emot ytterligare tre elever från
teatern. Den omvårdnad modern gav flickorna
var emellertid under all kritik. När de andra
flickorna krävde att få flytta, rymde även Jenny
hemifrån och bad teatern rädda henne. Mamman
startade en rättsprocess för att få tillbaka Jenny.
Pappan dyker då upp. Erkänner att han är far till
Jenny. De gifter sig till och med, varför Jenny
tvingas flytta hem igen.
Utbildningen på teatern fortsätter emellertid och
 den 7 mars 1838 får hon göra sin scendebut som
 Agatha i Webers Friskytten.
Succén blev enorm, och kritikerna häpnade över att
en 17-årig flicka kunde ha en så fantastisk röst.

UTNÄMND TILL HOVSÅNGERSKA
De följande åren kantades av framgångar och Jenny var snart Sveriges mest hyllade artist.
1840 utnämndes hon till hovsångerska av Karl IV Johan och valdes samma år in i Kungliga
Musikaliska Akademien. Etablerade kulturpersonligheter som Fredrika Bremer och
Erik Gustaf Geijer tog den unga artisten under sina vingar. Hon hade inte bara charmat
dem med sång utan också med sin anspråkslösa personlighet.
När Jennys kontrakt med Kungliga teatern löpte ut påbörjade hon sin internationella karriär.
Åren 1844-47 firade hon triumfer i Tyskland
och Österrike, där hon utnämndes till Kammer-
sängerin vid det  habsburgska hovet. I
Tyskland träffade hon Felix Mendelsson, och
kärlek uppstod mellan de två. Han var emeller-
tid gift, men med sina religiösa och sedesamma
ideal kunde hon inte tänka sig att splittra hans
familj. Mendelssons plötsliga död 1847 drabbade
henne mycket hårt.

DRÖMDE OM FAMILJ
Jenny drömde om att gifta sig och bilda familj
men insåg att detta inte gick att förena med hennes karriär som sångerska.Hon hade också höga moraliska krav på en blivande make.
Jenny blev med åren alltmer religiös och hade en kluven inställning till scenkonsten.
Samtidigt som hon betraktade sin begåvning som en gudagåva, tog hon avstånd från teaterns
värld, som hon ansåg var präglad av osedlighet och låg moral.
På höjden av sin popularitet. fattade hon 1849 beslutet att lämna operascenen för gott.

Hon fortsatte dock att framträda på  konserter och inledde året därpå sitt segertåg i Amerika.
Turnén arrangerades av P T Barnum, känd för sina lönsamma freakshower där han visade
upp människor med olika fysiska defekter.

Vid ankomsten till  New York togs Jenny emot
av 30 000 jublande amerikaner och efter 93
konserter över hela USA och på Kuba hade hon
tjänat motsvarande 3 miljoner dollar i dagens
penningvärde.

I Boston överraskade Jenny världen genom att vid
32 års ålder gifta sig med sin nio år yngre pianist,
Otto  Goldschmidt, en elev till Mendelsson, som
hon hade lärt känna i Tyskland. Goldschmidt som
var jude, konverterade till kristendomen före
bröllopet.

BLEV 67 ÅR GAMMAL
Paret fick tre barn och bosatte sig 1858 i England. Jenny ägnade sig mycket åt sin familj
men tog också emot sångelever.
 1883 blev hon professor i sång vid Royal College of  Music i London.

Jenny Lind Goldschmidt avled den 2 november 1887 vid 67 års ålder på familjens
lantställe i Herefordshire, där hon också ligger begravd.(Nedan)

Underlag: Wikipedia och Sara Griberg i "Allt om Historia."