DEN RYSKA MÄNNISKAN

Hurudan är egentligen "ryssen"?  Är han att lita på? Är han inte som alla andra européer, eller
är han något alldeles speciellt?
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Mot bakgrund av att det i dagarna är nästan jämnt 100 år sedan den ryska oktoberrevolutionen
har den ryska nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitj berört denna fråga, vad är speciellt med
den ryske medborgaren. Svetlana menar att en alldeles speciell människa började formas för
100 år sedan och denna utveckling har sedan fortsatt fram till våra dagar. Hon kallar den ryska
människotypen Homo sovjeticus.
Dimitri Plax, radioproducent, uppvuxen i Vitryssland,
spinner vidare på detta tema i gårdagens Expressen.
Han säger att han i vilken folksamling som helst kan
urskilja en Homo sovjeticus. Det är inte utseendet,
inte kläderna, det är blickarna och kroppsspråket, sättet
att prata. Han är aldrig uppriktig. Bakom yttranden och
händelser ser han alltid en dold agenda, ett ont uppsåt.
Allt som sägs och görs syftar mot egen vinning, altruism
(kärlek till sin nästa) existerar inte. Han vet allting bättre
än andra. Han är kategorisk och gränslöst pretantiös.
Han älskar att predika och att avslöja och att bunta ihop
allt och alla och grovt generalisera. Han kan uppleva att
ideologi med hjälp av propaganda kan uträtta underverk.
Den kan upphäva verkligheten, i varje fall temporärt.

Homo sovjeticus är resultatet av en ideologisk uppfostran.
Han är van att inte lita på sina känslor, sinnen eller sina
analytiska förmågor. En person som är tvungen att leva i
två världar, en fysisk och en ideologisk, förenas oftast i en
sak, den skoningslösa grymheten, som den ryska
allmänna acceptansen av våld är ett tecken på.
Det fysiska våldet föregås av moralisk korruption och
självcensur. Ord är viktiga för ord är farliga, de kan tolkas fritt och utnyttjas fritt.
I den värdegrunden är inte angiveri svek mot de närmaste utan ett sätt att visa
omsorg mot partiets eller ledarens höga mål. Allas deltagande krävs, inga
avvikelser tolereras.

Den vegetariska tiden kallas tiden efter Stalin. Samhället som överlevde massterrorn
och krigen blev utfattigt och genomkorrumperat. Propagandan formade individer
till individualistiska monster, människor som var vana att lita enbart på sig själva och
göra allt för sin överlevnad. Det gällde bara att gissa rätt vad som för stunden var det
rätta.
Sedan kunde man känna sig lycklig i världens bästa land, som propagandan utmålar
Ryssland till.

Underlag: Dimitri Plax, Expressen