LOCH NESS-ODJURET

Den moderna historien om Loch Ness tog sin början 1933 då två hotellägare fick se ett
underligt föremål som rörde sig våldsamt vid norra stranden på sjön. Den 2 maj 1933
publicerades en kort artikel i Inverness Courier som berättade om paret Mackays upp-
levelser. Därefter började det strömma in fler vittnesmål från folk som sett märkliga
saker i sjön. Bollen hade kommit i rullning och Nessie-hysterin var ett faktum. Den
pågår än i dag.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
En av huvudpersonerna i jakten på Nessie skulle bli Marmaduke Wetherell, skådespelare.
filmregissör och storviltjägare. Han var en exentrisk man som blivit känd för att hans
papegojor hamnat i domstol för att ha sagt fula ord.
I december 1933 kallades han in av Daily Mail för att närmare undersöka vad som hänt
uppe vid Loch Ness. Vad de andra inte visste var att han smugglat med sig ett speciellt 
askfat hemifrån. Wetherell hade helt andra planer.

MYSTISKA FOTSPÅR

Redan under andra dagens undersökningar hittade man underliga fotspår vid sjöns norra 
del. Avgjutningar gjordes och skickades omedelbart till Naturhistoriska muséet i London.
Efter en vecka kom svaret, fotspåren kom med säkerhet från en flodhäst. De flesta drog
slutsatsen att Wetherell låg bakom detta. Han ilsknade till och tänkte" skrattar bäst som
skrattar sist".

FOTOT AV DR WILSON

I april släpptes en bomb. En gynekolog från London vid namn Kenneth Wilson hade
lyckats fånga Nessie på bild! Bilden som senare skulle publiceras i Daily Mail den
21 april 1934 kom att kallas "Surgeon´s Photograph".

Denna bild höll igång Nessie-hysterin i 60 års tid. Detta var Nessie - trodde man.

Är det en stor sjöfågel, en dykande utter, en simmande elefant(!), eller bara en

trädgren? Eller kan det vara en förhistorisk dinosaurieart som på något märkligt

sätt har lyckats överleva i den skotska sjön?

1991, nästan 70 år efter bildens tillkomst, rätades frågetecknen ut. Och svaret var inte

vad de monsterfrälsta hade hoppats på.

1991 AVSLÖJAS BLUFFEN

Det var en artikel i Sunday Telegraph från 1975 som satte zoologen David Martin på

spåren. En kall januaridag 1991 hade den lett Martin till ett hus i södra England.

Ett hus som kanske kunde ge den information som saknades.

Han knackade på och välkomnades snart av husets ägare, den nästan 90 år gamle

Christian Spurling. De påföljande fem timmarna satt Martin och lyssnade till

Spurling och fick hela bilden klar för sig.

Tillsammans med en vän kunde de återskapa händelserna från våren 1934.

Uppretad över den pinsamma incidenten med fotspåren bestämde sig Marmaduke

på våren 1934 för att tidningarna " minsann skulle få sitt monster".

Han gav sin son, Ian Wetherell, order om att tillverka en trovärdig modell av ett

monster. Sonen tog hjälp av sin styvbror Christian Spurling, och tillsammans in-

förskaffade de en leksaksubåt och lite formbar modellmassa.

Åtta dagar senare var skapelsen klar, gråmålad och med en ståtlig hals  som sträckte
sig 30 cm över ubåtens skrov. Ubåten var uppdragbar med nyckel och hade försetts
med en extra blyköl för att hålla sig stabil i vattnet, Jungfrufärden gjordes i en liten
damm utanför familjens hus.

Den 19 april 1934 var det dags. Marmaduke och Ian Wetherell hoppade in i bilen och
körde den långa vägen upp till Loch Ness. De sjösatte ubåten och tog flera bilder
med Ians Leicakamera.

Det enda de saknade var någon som kunde utge sig för att vara fotografen. De hittade
en perfekt kandidat i Robert Kenneth Wilson. En läkare med hög trovärdighet  skulle
säkert bemötas med trovärdighet i media. Allting gick i lås. "Surgeons photograph"
blev en världsnyhet och lurade många experter i 60 år.

Bilden såldes till tidningar men några ekonomiska vinster blev det inte. Wetherell nöjde 
sig gott med att spelat världen ett spratt.

När Martin besökte Wetherells sonson, Peter, fick  han se en del av Marmadukes gamla
tillhörigheter som fanns kvar. Bland prylarna fanns ett askfat, tillverkat av en alldeles
äkta flodhästfot.

AVSLUTNING

Loch Ness-hysterin lever vidare än i dag. Då och då kommer det busslaster med turister
som säkert vet att det inte finns något odjur i sjön. Ändå vill de ha en bild av den. Vi var
ett par från Sherwoodskogen som besökte Loch Ness för några år sedan. Vi kan intyga
att detta med Loch Ness-hysterin känns av när man står där i blåsten och spanar ut över
sjön efter något oförklarligt föremål som ändå inte finns. Fast man inte ser något
särskilt, känner man sig inte ett dugg besviken. 
Det finns en mycket mysig Pub i närheten, i Inverness. Vi åkte dit.

Underlag: Anders Jensen