SIA OM FRAMTIDEN

HUR KOMMER FRAMTIDEN ATT SE UT FÖR OSS MÄNNISKOR EFTER CORONAN?

Frågan låter sig formuleras även om vi vet att det är, i likhet med talesättet, svårt att sia,
särskilt om framtiden.

Människan är ju ett flockdjur. Vi trivs bäst tillsammans med andra människor.
Den rådande pandemin tvingar oss till ideliga avståndstaganden. Vi kan inte umgås med
andra människor annat än på säkert avstånd och helst utomhus. Lika illa blir det med um-
gänget med nära och kära. Telefonsamtal blir alltmer det normala. Vi kan träffas, men då 
blir det på behörigt avstånd och helst utomhus. Att krama om varandra så som vi alltid
gjort förr är inte längre att tänka på.
Går man ut för att göra nödvändiga inköp i affären måste man, särskilt om man befinner 
sig i den så kallade riskzonen, passa på vid tider då det normalt är få människor i affären.
När man väl kommer in påminner mängder av skyltar om att det gäller att hålla avstånden.
Detta medför att folk kollar varandra i butikerna, man går undan för andra och letar sig
fram till de hyllor man söker.

Detta har nu pågått ett par månader och även om de flesta tycker sig vara försiktiga får

man dagligen höra om höga dödstal. I landet är vi nu uppe över 3 600 avlidna i pandemin.

Kurvan sägs ha vänt neråt men någon rejäl minskning av dödstalen har ännu inte setts

till.

Man säger att en andra våg är att vänta och att vi sannolikt kan räkna med att coronan

alltid kommer att lura på oss.

Vad som behövs är uppenbarligen ett vaccin som vi kan lita på. Detta kommer nog, men

det tar så lång tid.

Vi äldre kan nog stå ut med läget som det är, men ungdomen? Nybakade studenter kan

inte ens rusa ut och känna den lycka som vi äldre vet att man förnimmer när skola är

slut efter många år och livets alla utmaningar väntar.

Den kroppsnära gemenskap som vi vant oss vid att uppleva gentemot nära och kära och

även gentemot våra medmänniskor har vi nu succesivt börjat vänja oss av med.

Vi frågar oss alla hur kommer samhället och samhällsklimatet att se ut om några år när

pandemin ebbat ut, om den någonsin gör det? Inte blir det väl som förr?

Till detta kommer rekordhög arbetslöshet som det sannolikt kommer att ta år att bli av

med, om vi nu någonsin lyckas.

Sveriges ekonomi är hårt ansträngd. Av det följer att det finns risk för att vårt välstånd 

är i fara. Vad kan då hända med skolan, sjukvården och  barnomsorgen? Vad kan 

hända med våra pensioner? 

Övriga länder har samma problem som Sverige. Vad kan då hända med en industri som

är starkt exportberoende vilket den svenska är?

Och som lök på laxen hotas vi och världen av klimatförändringar av dramatiskt slag med

risk för efterföljande svält- och flyktingkatastrofer.

Riskeras rentav världsfreden när flera länder skall slåss om maten som kanske inte räcker

till alla?

Sannolikt är det så att de människor i västländerna som levt på 1900-talet tillhör de mest 

gynnade generationerna någonsin i mänsklighetens historia, även om krig och annat

elände stundtals förmörkat tillvaron för många.

Enligt de gamla grekerna är vi alla baklänges på väg in i framtiden. Våra ögon är vända

mot det förflutna, medan vi inget vet om framtiden. Vi kan naturligtvis ana och förutse

åtskilligt, men helt oväntade skeenden kan kullkasta alla förutsägelser.

Det finns alltså anledning att försöka bli riktigt gammal så att man får se hur det går.

Underlag: Eget