FISKMÅSARNA

  Detta är en nästan sann berättelse om en chef på ett flygfält. Han var dessvärre alldeles för förtjust i gamla sjöromaner...

Det är ju känt av var pilot
och flygledare med 
att måsar mycken skada gjort
om de fått va´ i fred.
De plockar mask på banorna
och hindrar flygtrafik
att ändra fiskmåsvanorna
det kräver skott och skrik.

En kollision med fiskmås kan
lätt bli ett haveri
på fälten därför jagar man
dem bort med frenesi.
För aldrig utan obehag 
man flyger där de är
men chefen plötsligt så en dag
förbjuder jaktgevär.


Av måsar blev det invasion
var start ett lotteri
det genast blev en inspektion
blanketter fylldes i.
Man ville veta skälen för
att chefen jakt förbjöd
och han berättar som sig bör,
hans motivering löd:

- Jag tänker ofta just på sjön
jag har en egen båt
jag älskar faktiskt den miljön
min tanke går ditåt.
Med sjöromaner därför jag
fördriver all min tid
jag har en drömarkipelag
som ger mig ro och frid.

I en roman, så stod det där,
en sägen är det väl,
att varje mås inom sig bär
en drunknad sjömans själ.
Så därför jakten jag förbjöd,
förstår ni varför nu?-
Det var så här motiven löd
en smula tragiskt, ju.


För alla bör ju veta att,
dock inte våran boss,
ej själar uti måsar  satt
nej, i en albatross.
Där hamnar dom, det är ju känt,
nu jaktgevär vi bär
och när nu detta hade hänt
blev chefen pensionär.

Underlag: Självupplevt av en boende
                  Sherwoodskogen