HÄSSLEHOLMS MODELLJÄRNVÄG

Den här modelljärnvägen anses vara den största i sitt slag i Sverige idag. Det beror ju lite
på hur man räknar, antalet lok, vagnar, kilometer räls, landskapsuppbyggnaden runt rälsen,
eller om man också räknar in storleken på lokaler, antalet engagerade människor osv.-
Anläggningen i Hässleholm torde nog vara   
främst i de allra flesta avseenden. Vad som
är speciellt med denna är att geografin som
byggts upp runt spåren återspeglar den
verkliga geografin och stadsbilden i Hässle-
holmsområdet på 1960-talet.
Många småstationer som Tyringe, Attarp,
Finja, Sösdala och Vankiva m fl finns på
plats, byggda av entusiaster på respektive
ort. Stadsbilden i Hässleholm överensstäm-
mer  bra med den från 1960-talet innan
grävskoporna kom och det började växa
upp höghus och gallerior.

Längs de olika spårsträckningarna kan man
se herrgårdar och minnesmärken. Man har
till och med lyckats få med en familj naken-
badare nere vid Finjasjön.

Det hela började med att en pensionerad
officer, en präst och en kommunpolitiker
år 2004 slog sig ner och diskuterade möjligheterna att skapa en turistattraktion med ansenliga
dimensioner i Hässleholm. En modelljärnvägsförening bildades. Den fick snabbt ett rejält
genomslag i staden med omgivningar. Dessa medlemmar har på knappt 15 år byggt och
samlat ihop till dagens anläggning.
Kommunen har stöttat med lokaler, el osv.
I dag är anläggningen inhyst i ett gammalt
militärläger med i stort sett obegränsade
möjligheter för entusiasterna att bygga
vidare, vilket också sker.

Än så länge håller modelljärnvägsföreningen
öppet bara ett par dagar i  månaden. Men
man planerar för ett ökat öppethållande. Det
är en arbetskrävande syssla att hålla igång
en så här stor anläggning. Tåg, vagnar och
växlar måste övervakas, någon skall sköta
biljetthantering, kassa  och insläpp, någon
skall sköta presentshoppen och en kaffeservering
som man planerar öppna.

Det här stället andas så mycket entusiasm och så
många timmar oavlönat arbete att bara det är en
anledning att åka dit. Sedan är det ju fascinerande
att se detta jättestora landskap i miniatyr med bilar,
 gator och byggnader i autentisk 1960-talsmodell.
Hit kan man återkomma med jämna mellanrum. Anläggningen förnyas och utökas ständigt.

Underlag: Valle Vestessons "Gröna bok" och rapporter från Sherwoodfolk som varit där.