JULMATEN

Alf Henrikson är, som alla säkert vet, fast knuten till denna blogg. Han var mycket
intresserad av bordets läckerheter i alla dess former. Han var under många år medlem i
Gastronomiska Akademien och innehade där tallrik numro ett, som han fått ärva efter
Fritiof Nilsson Piraten. Denna framstående placering i den svenska mateliten gjorde
att Alf kände sig förpliktigad att skriva åtskilligt om mat, bland annat i boken"Stångkorv
och Bordeaux". Den här dikten om vår internationella julmat är tagen ur hans Samlade 
dikter del 1 "Vers, Glam, Varvet kring solen".

JULMATEN

Tänk, kinesen har vadat i vatten för oss och tänkt på vår gröt och vårt ris.
Araben steg upp i oasernas träd att vi måtte få dadlar att smaka.
Den fryntlige skåningen skänkte oss korv i det han gödde vår gris.
Den hurtige norrmannen styrde till havs och kom med vår lutfisk tillbaka.
Den förbindlige fransmannen odlade vin att vi måtte få glögg på vårt bord.
Den sköna spanjorskan låg i och slet ont för att plocka oss julapelsiner.

Har de sålunda inte förtjänat vårt tack och gjort skäl för ett erkänslans ord?
Ack, de släpade flitigt och länge för oss, som av fetma och välmåga skiner.

Den heta kreolskan har suttit på huk och förfärdigat oss en cigarr.
Indianen som bor i Brasiliens land har plockat oss smakliga nötter.
Spartanen har torkat oss var sin korint fast vi inte skänkt honom ett barr.
Singalesen har burit kanel till vår gröt på nakna och brunbrända fötter.
Kanaken har givit oss kokos till spis från Samoas soldränkta strand.
Den stridbare turken på Lydiens kust har skickat oss fikon att äta.
Mottag ett djupkänt och innerligt tack från vårt mörka och vintriga land!
Edert väldiga omak till förmån för oss skall vi verkligen aldrig förgäta.