KOMPANICHEFEN

En av oss i Sherwoodskogen upplevde historien som berättas nedan på nära håll. Det
hände för mycket länge sedan, någon gång under kalla krigets dagar på 1960-talet,
cirka 15 år efter slutet på världskriget. På biograferna visades fortfarande krigsfilmer
och huvudpersonen nedan hade kanske sett något för många sådana.
Sven var chef för ett baskompani som betjänade en flygdivision. Det svenska flygvapnet
var starkt då efter kriget, cirka 20 flottiljer med tre flygdivisioner och baskompanier på
alla. I dag har vi tre flottiljer kvar med ca två flygdivisioner och baskompanier på var
och en, om nu den organisationen finns kvar.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kompanichefen

Han var chef för ett baskompani några år
för han miste sin flygtjänst dessvärre,
detta avbrott i flygtjänsten satte nog spår
för han blev en besynnerlig herre.
Han var chef av ett ovanligt omodernt slag
som ej lyssnar och inget förklarar,
det var därför som allting gick galet en dag
när han bråkade med sina karlar.

Svenne gillade bio, då intryck han fick,
som i jobbet han sen praktiserar,
före bråket som nämnts på en krigsfilm han gick,
denna Svenne nu grundligt studerar.
För där visas hur cheferna gormar och svär,
när soldater skall få sig en skrapa,
uppenbarligen Svenne har lärt av det där,
nästa dag börjar Svenne att gapa.

Det var två stycken grabbar som gjort någonting,
på dem ville nu Sven börja öva,
så den utskällningen hördes vida omkring,
när all heder han skall dem beröva.
Av en händelse hade han dörren på glänt
så vi kunde bevittna komiken,
någon hade sett filmen och sett vad där hänt,
så  han gjorde nog ingen besviken.

För i facit, i filmen, när bråket man haft
skulle chefen gå ut genom dörren,
sedan drämma igen den med ansenlig kraft,
och ej dröjde det alls länge förrän
Svenne reser sig upp, rycker upp närmsta dörr,
slår igen den så lamporna blinkar,
men tyvärr gick han fel, han ej varit där förr,
så han hamnar bland svabbar och hinkar.

Så i städskrubben hamnade Svenne till slut,
stor förvåning vi kände som såg det,
och han stod där i mörkret och ville väl ut,
mycket riktigt , det gnisslar i vredet.
Mycket sakta han öppnade dörren på glänt,
tittar ut genom städdörrens springa,
när han såg att vi stod där och sett vad som hänt,
gav väl krigsfilmen sannolikt inga

bra exempel hur chefer skall tackla sånt där,
så han stängde igen och funderar,
ganska trygg uti skrubben trots allt han ju är,
det var pinsamt, han  alla generar.
Då vi lämnar hans rum och vi stänger igen,
låter Sven klara upp sitt dilemma,
och han smyger iväg, kompanichefen Sven,
en dryg vecka han stannade hemma.

Underlag: Eget