TILLBAKA TILL MÅNEN

Till dags dato har endast 12 personer varit på månen. Nu är det kanske dags igen.

APOLLO 11
Det är nu 50 år sedan Neil Armstrong, Edwin "Buzz" Aldrin och Michael Collins genom-
förde den första månresan tur och retur med Apollo 11. I nosen på den 110 meter höga 
Saturn V-raketen satt den 7,6 meter höga kommandomodulen
Columbia och den 7 meter höga månlandaren Eagle.

Resan varade i åtta dygn och inleddes med starten från
Cape Kennedy i Florida den 16 juli 1969. Den 19 juli 
placerades farkosten i en omloppsbana runt månen.
Dagen efter, 20 juli, skiljs landaren från kommandomo-
dulen och Armstrong och Aldrin landar på månen med
Eagle på en plats kallad Stillhetens hav. Armstrong in-
leder månpromenaden med orden i översättning "Ett
litet steg för människan men ett gigantiskt  steg för män-
skligheten".
Collins fortsätter i kommandomodulen runt månen.
Den 21 juli, efter två och en halv timme på månytan och
några timmars sömn startas månlandaren och lägger sig
i en omloppsbana runt månen. De två farkosterna dockar. Månlandaren släpps i rymden
och hemresan inleds.

Tre dagar senare, den 24 juli, släpps övriga delar
av kommandomodulen. Inbromsningen påbörjas.
Fallskärmarna utvecklas och modulen landar i
havet. Vid middagstid 24 juli, knappt 200 timmar
efter uppskjutningen  hoppar Armstrong, Aldrin
och Collins ut ur en helikopter ner på däcket till
hangarfartyget USS Hornet. 

RYMDFORSKNINGSCENTRAT LUNA
I ett helt nytt testcentrum i Köln i Tyskland börjar människans nästa resa till månen. Det
är det europeiska rymdorganet ESA och den tyska rymdflygstyrelsen som invigt LUNA,
världens största träningsanläggning för månresor. Anläggningen är det första steget i ett
internationellt projekt som under de närmaste årtionderna skall göra det möjligt för
människan att återvända till månen, den här gången i en permanent koloni, som inte
bara skall fungera som en språngbräda för resor längre ut i solsystemet utan också som 
en avancerad forskningsstation.

NY RYMDSTATION RUNT MÅNEN
Drömmen om att kolonisera jordens största satellit
har fått vingar. År 2016 lanserade ESA:s general-
direktör Jan Wörner idén om en internationell  mån-
by och planerna fick snabbt uppbackning av indier,
ryssar och kineser. Samtidigt tog USA initiativ till att
bygga en rymdstation i omloppsbana runt månen,
vilket skall ske i samarbete med Europa, Japan, Ryss-
land och Kanada.

LUNAR GATEWAY 
När rymdstationen Lunar Gateway är klar i slutet av 2020-talet skall den bli en port till
månen. Den skall kretsa i en sex dagar lång omloppsbana vars avstånd varierar mellan
1.500 och 70.000 kilometer. I sitt slututförande ska rymdstationen, förutom bostadsmo-
duler som tillfälligt kan hysa astronauter, även
innehålla vetenskapliga laboratorier och fungera 
som en hållplats för farkoster som färdas fram
och tillbaka mellan månen och jorden. Rymd-
kapslar med astronauter sänds upp till stationen
med nya stora lyftraketer. Där förs besättningen
över till en återanvändbar rymdbuss som kan
landa på olika ställen på månen.
På månens yta fungerar bussen som en husbil i
vilken astronauterna kan bo i ett par veckor och
utforska omgivningarna innan de återvänder till rymdstationen. Under de första , åren
tankas rymdbussen med bränsle från jorden, men senare är det månen själv som skall
stå för bränslet.

VATTEN PÅ MÅNEN?
Vatten är månresenärernas första utmaning. Det finns, vet man nu, stora mängder
vatten nära månens poler. En indisk satellit har upptäckt flera miljarder ton vatten
i månkratrar. De stora mängderna vatten kan
inte bara förse  människorna på en månbas
med vatten utan också användas för att fram-
ställa raketbränsle i form av syre och väte.
När vatten och raketbränsle kan tas fram i
stor mängd kommer månbasen att få en viktig 
roll som tankstation för expeditioner till Mars. 

Underlag: Illustrerad Vetenskap 11/2019


NÅGRA TANKAR OM FRAMTIDEN
Om vi om 30 år ger oss ut i solsystemet på allvar kan både vattengruvor och bränsle-
fabriker vara en kolossal tillgång, kanske oemotståndlig för några. Ni som är unga i
dag kommer att få se vem som vinner kapplöpningen, väst, ryssar eller kineser.
I sämsta fall kan den här kapplöpningen ge upphov till allvarliga konflikter.
En  pessimistisk tolkning av vad som kommer att hända, (det är svårt att sia, särskilt
om framtiden) skulle kunna vara att helt andra faktorer kommer in i bilden och kull-
kastar de utvecklingsmönster som vi är vana att se. Vad händer om klimatförändringarna
blir så allvarliga och globala som många tror? Då handlar det om kolossala folkom-
flyttningar då delar av jorden blir obebolig av torka, hetta, översvämningar osv. 
Intresset för resor till månen torde inte vara särskilt stort om utvecklingen blir sådan.
Allt intresse och alla kvarvarande resurser torde vi då behöva utnyttja till annat än till
månfärder.

Källa: Sherwoodskogen