Hon bad aldrig om den enorma iranska medborgarrättsrörelse som kallas Kvinna, liv, frihet, eller om sitt ansikte på en billboard på Times Square i New York och på husväggar i Europas huvudstäder.
Hon var en 22-årig tjej som försökte leva sitt liv i fred, hon åtlydde regeringens krav på att kvinnorna skulle beslöja sig. Bara det att hon inte gjorde det tillräckligt, bestämde sig några moralpoliser, som anhöll henne och släpade in henne i en skåpbil. Hon dog bara några dagar senare, fortfarande i myndigheternas förvar.
Iran hör till de värsta diktaturerna i världen, det är ett paradis för sadister. Den enda bundsförvanten är Putins Ryssland. Ett klaustrofobiskt samhälle, där det är omöjligt att sänka axlarna och leva ett normalt liv, ens i den lilla bemärkelsen. Det är förbjudet att titta på film, att lyssna på musik, sjunga, dansa. Förbjudet för kvinnor att röra sig fritt ute, cykla, gå utan slöja. Om tyget glider bakåt några centimeter kan det vara livsfarligt.
Och det säger något om modet hos det iranska folket och om deras desperation, att Jima Masha Aminis död lett till stora folkliga protester, fastän det är så farligt: Många hundratals människor har mördats i samband med protesterna, sju personer har avrättats, tusentals fängslats eller försvunnit
(New York Times 16/9).
Myndigheterna har försökt stävja upproret med överslätande löften om att moralpolisen ska försvinna.
Men i praktiken har det blivit värre, inte minst runt minnesdagen av Jina Masha Aminis död den 16 september.Men även om Irans regim har fått ångra vad de gjorde med henne, och även om det berett många befattningshavare sömnlösa nätter, så har de inte tagit någon lärdom.
Det senaste dödsoffret , Armita Garavand, en 16-årig student som barhuvad gick in i en tunnelbanevagn i Teheran, på väg till skolan den 1 oktober i år. Minuter senare släpades hon medvetslös ut på perrongen och fördes till sjukhus där hon låg i koma omringad av säkerhetsagenter ända tills hon avled 27 dagar senare (New York Times 28/10).
Myndigheterna vägrar släppa filmerna från övervakningskamerorna. De säger att hon svimmade på grund av lågt blodsocker, hon hade hoppat över frukosten. Men det här är en medvetet dålig förklaring. Man vill att alla skall förstå att orsaken var misshandel och därför böja sina nackar i fruktan. Men det går aldrig att tysta människor, de är alltid närvarande även i sin frånvaro.
2023 års Grammis i kategorin "samhällsförändring" tilldelades "Baraye", som blivit den inofficiella protestsången för Kvinna, liv, frihet.
Artisten Shervin Hajipour kunde inte vara med eftersom han sitter fängslad av regimen.
Nobels fredspris på söndag går till kvinnorättsaktivisten Narges Mohammadi. Inte heller hon kommer att kunna delta. Hon sitter inspärrad i det ökända Evin-fängelset - varifrån hon sänder en hälsning: "Segern är nära!"
Och nästa vecka utdelas Sacharov-priset för tankefrihet, till en man som satte mänsklighetens bästa före förtryckarstaten Sovjet, och före sig själv. I år tas det emot av rörelsen Kvinna, liv, frihet. huvudpersonen kan inte komma, för hon är död.
Säg hennes namn: Jina Masha Amini.
Underlag: Ledare, DN 6 december 2023.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar