ALLTID KUNGLIGT PÅ LÄKTARNA

Många minns säkert den magiska friidrottskvällen i Paris i somras. Kungen och Silvia stannade på Stade de France till midnatt för att följa Mondo Duplantis bejublade  himlahopp med stav. För svenska kungligheter är närvaro på olympiaderna mer än bara plikt och tradition. De flesta av oss kommer nog ihåg olympiaden i München 1982, då var det känslor med i spelet också, då var det första gången som det klickade mellan  Gustaf  Bernadotte och Silvia Sommerlath. Hur det gick sedan vet ju alla.

Det har alltid funnits ett genuint idrottsintresse i kungafamiljen. Ibland mer än så,  kugens far, arvprins Gustaf Adolf, var svenska olympiakommittens ordförande och dessutom aktiv deltagare i olympiaden i Berlin 1934, men då var han med som ryttare, han deltog i dressyren men hans häst Aida tvärstannade vid ett hinder så det blev inga medaljer.

Arvprinsens yngste bror var även han en flitig idrottsman i unga år. Prins Bertil började som skolmästare på 500 meter skridsko. Sedan blev han svensk juniormästare i stående höjd (1,5 m) och stående längd (3,13 m). Sedan blev det motortävlingar för hela slanten, Rämenloppet, Karlskogaloppet. På äldre dagar övergick han till en betydligt lugnare sport: boule.

Den för svenskarna roligaste olympiaden någonsin var Sockholms oiympiad 1912. Kung var Gastaf V men det ansågs lämpligast att evenemanget invigdes av dåvarande  kronprinsen Gustav Adolf, sedermera kung Gustaf VI Adolf. Vid spelen var Sverige bättre än alla  Inte minst b64 medaljer blev det av vilka 24 var guld. Det var i den olympiaden som japanen Sisu Kanakuri  försvann under maratonloppet, som sprangs under en svår värmebölja. Kanakuri hade som hälften av alla 68 startande brytit loppet och blivit bjuden på saft och bullar av en vänlig familj i Rotebro, varefter han tog sig hem igen. Värmen var så tryckande att den portugisiske deltagaren i loppet avled av vätskebrist.

1934 var rasismen öppen  och helt laglig i Sverige. Då Japan skulle spela en fotbollsmatch mot Sverige i  Berlin raljerade Nya Dagligt Allehanda rasistiskt om det japanska notståndet.. Japan vann 3-2.

Det var i den matchen som Sven Jerring helt tappade bort sig och ropar i mikrofonen:"Japaner, iapaner, bara japaner överallt, slår i från sig vilt, slående japaner  och lika vilt sparkande svenskar . Japaner som gör allt för att bärga segern för Nippon." Seger blev det, oklart är det vad Nya Dagligt Allehada tyckte om det. 

"Man trodde inte ssina ögon. Det här var den underligaste match jag sett i hela mitt liv," säger Sven Jerring. Hade det varit några kungligheter på läktaren hade de säkert gått före pausvilan.

Underlag : Herman Lindqvist