Dagligen läser man om tortyr i olika länder , ofta utövad av polis och myndigheter mot misstänkta kriminella orch politiska motståndare eller av militären mot krigsfångar. Tortyren var laglig och flitigt använd fram till 1772 då Gustav III beordrade förstörelse av alla tortyrredskap i
landet. Vid den tiden fanns det två tortyrkammare i Stockholm: Tjuvkällaren under Rådhuset vid Stortorget, där Börshuset nu ligger samt Rosenkammaren, där Folkets hus ligger i dag. Senaste gången man vet att tortyr användes rutinmässigt var 1756, då ett antal adelsmän planerade en statskupp under ledning av drottning Lovisa Ulrika. Samtliga adelsmän torterades, utom greve Eric Brahe, som hade intyg på att han inte tålde tortyr. Han led nämligen av reumatism. Han slapp tortyren men blev ändå avrättad. Så här gick det till då adelsmannen Johan Puke "föhördes":"Fången fördes nattetid klockan 12 till pinorummet . Först var han därinne två timmar, upphissad med järnkedjor vid handlovar så att han näppeligen nådde med tårna ner till berghällen vilken utgjorde botten af en håla i grytform mitt i berget vilket var botten till källarn; Hålan var så full med iskallt vatten att det steg på mitten av benet, vattnet ditsilade genom bergsskrevorna och rann genom en rännil. Den olycklige var helt naken, Efter tvenne timmar kunde han yttra sig, som, om han hade sin bekännelse att göra, men som han ingenting erkände blev han åter nedförd och upphissad liksom förra gången. Efter tvenne timmar gav han åter tecken av att vilja erkänna. Upphämtad yttrade han bliva där en timme, men alla tre gånger utan att yppa något, ej ett ord utåt, än mindre jämmer , endast märkte kirurgerna att hans livskraft började tryta. När de märkte att ryggfästet blev för kallt , funno de sig föranlåtna att inberätta att han inte utan stundlig livsfara kunde uthärda mera, Då blev han nedtagen och förd till sitt fängelse, skonande nästa natt åter till rosenkammaren därest han inte innan dess erkände. Under denna förrättning hade tvenne unga kirurger varit anbefallda att övervaka fångens hälsotillstånd , och för hans liv, men också ansvara för att han inte kom för lätt från saken. Men kylan i pinorummet var så stark att de inte kunde uthärda , ehuru de vore väl klädda, varför "de uppehöll sig i ett rum utanför och endast då tittade in för att utröna fångens hälsotillstånd. Puke var alltså ensam i mörkret de många timmarna. Innan han för alltid undgick med en bruten hälsa". Åven Puke avrättades kort därefter.
Gustav Ii Sverige II stoppade fortsatt tortyr med en kunglig befallning, men inte förrän 1888 förbjöds tortyr formellt i Sverige genom ett beslut i riksdagen.
Underlag: Herman Lindqvist .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar