BESLUTSVÅNDA

Den här historien utspelade sig för många år sedan. Bilbesiktningen
var ännu inte uppfunnen, så nog hände det att många for omkring på
vägarna med riktigt dåliga bilar. En av dom var dessvärre jag den här
dagen.

Med nyutställt körkort i nygammal bil
jag var lite sen och fick jäkta
den Opel jag köpt var ej särskilt gracil
och bromsarna dom var defekta.

Då plötsligt ett vägjobb jag såg på långt håll

jag lättade genast på gasen

än hade jag läget helt under kontroll

så här under inledningsfasen.

En stund strax därefter dök vägjobbarn fram

med  vimpel och stoppa trafiken

min broms den tog svagt, jag rev upp lite damm

och då inleds kalabaliken.

Mitt val var begränsat, tre alternativ
det första, att köra i diket,
att krocka, en åtgärd alltför destruktiv
kan föra mig till himmelriket.

En sista metod var att styra rätt fram
och krocka med vägjobbarns ända,
min fart reducerats av djup makadam,
nu sanningens stund, nåt ska hända.

Jag fattar då genast ett drastiskt beslut,
jag måste nog köra på gubben,

så styrde jag bilen, nu helt resolut,

med  fronten jag rammade snubben.

Han fick sig en knuff så att framåt han for

och hamnade halvvägs i diket

med vimpeln han hötte, han nog mej besvor

jag hörde han muttra besviket.

Han sakta sig reste och borsta sig ren,

hans arbetskamrater dom skratta,

han hade ej fått några fysiska men,

men psykiska kunde jag fatta.

En ståndaktig människa Vägverket har

i denne, det må vara trösten,

så höjer han nävarna, vimpeln är kvar

och skriker med vrede i rösten:

" Nu djävlar anamma, nu har jag fått nog,

av stockholmsbilister och drullar,

det bästa för alla det va´att man tog,

och höll er inom era tullar"

En jobbare viska, att förut i da´

två till hade krockat med basen,

jag vände då bilen och drog snabbt åsta´

men va´rätt försiktig med gasen.

SVERIGE

Vad är det som gör gamla Sverige unikt,

eller är det en myt allt det där,

inte är väl vårt land alls så särledes rikt,

vår historia märklig ej är.

När kulturrna blomstrar i Rom och Aten,

då var knappast vårt rike bebott,

på sin höjd kan man göra en pilspets av ben,

på klimatet det kan ha berott.

Under vikingatiden det var en period
då vårt rykte flög vida omkring,
men tyvärr var det färgat av våld och av blod,
så med äran blev just ingenting.
Så en stormakt vi blev, fastän blott regional,
men av detta blev ingenting kvar,

våra kungars förmåga var uppenbart skral,

inget stöd utav folket de har.

I modernare tid tvenne världskrig har rått,
dem vi undgick med diplomati,

och mot bakgrund av detta vi borde ha fått

en helt strålande ekonomi.

Kanske fanns en modell som var svensk några år,

gällde sjukvården, jobb och pension,

våra grannar dock nu samma förmåner får,

varje land är en välfärdsnation.

Ganska tråkiga är vi det sägs överallt,

dock en ärlig och arbetsam släkt,

vårt klimat det är uselt och landet rätt kallt,

och på vintern av snö är det täckt.

Och man undrar förstås varför någon vill bo

i ett land som ju allt sådant har,

om man frågar en svensk, som sig slagit till ro,

ganska säkert man får då till svar:

Här är friskt, här är rent, här finns orörd natur,

vi har hav, vi har allemansrätt,

vi har sjöar och fjäll, vi har kvar våra djur,

vi har miltals av skogar och slätt.

Vi har omväxling av ganska säreget slag,

vi har årstider med karaktär,

vi har vår, vi har sommar med utsökt behag,

så förvisso, vi stannar nog här.

VÅRAN PROST

Vi har ett barnbarn i släkten som skall prästvigas inom kort.
Vi tycker alla att detta är en kolossalt glädjande tilldragelse,
som vi ser fram emot att få närvara vid. Vid något tillfälle
berättade jag det här för vår lokalredaktör i Rödeby. Han tog
fasta på detta och inkom strax med en betraktelse i frågan.

I vår församling i Rödeby har det under många år varit turbulent
med tillsättning och avskedande av kyrkans tjänare. Jag och min
 fru brukade förr en gång i veckan äta lunch tillsammans  med
den kyrkliga personalen. Då fick jag höra att en ny präst skulle
tillsättas. Jag tänkte då att det kunde vara trevligt om jag vid
något tillfälle kunnde hälsa honom välkommen med Frödings
dikt Våran Prost. Men det blev inte som jag hade tänkt, det blev
inte en man som fick jobbet, det blev en kvinna och en mycket
vacker sådan. Hon hade tidigare varit sjuksköterska och nu
omskolat sig till präst. Jag blev djupt imponerad när jag såg
henne i kyrkan för första gången. Inte bara det att hon var vacker,
hon hade en mobiltelefon också, och det var mycket ovanligt på
den tiden. Jag kommer ihåg att jag tänkte att nu kan hon prata
med högste chefen däruppe i den där apparaten.
Senare vid något lättsamt tillfälle fick jag möjlighet hälsa henne
välkommen med Frödings dikt. Hon uppskattade detta.

VÅRAN PROST

Våran prost är rund som en ost

och lärd som själve den onde

men gemen likaväl och en vänlig själ

och skäms ej att far hans var bonde.

Han lever som vi

dricker sitt kaffe med halvan som vi

ratar icke buteljen och älskar mat som vi

men annat blir det till helgen.

Så fort han fått prästkappan på

prosten han liksom växer

och då blir han prost från topp till tå

en hejdundrande prost ändå

i stort pastorat med annexer.

Jag glömmer nog aldrig i all min dar

hur vördig han var häromdagen

i kappan och kragen,

hur världens barn han malde i kvarn

och läste för köttet lagen.

Prosten han grät, tacka för det

han läste om yttersta dagen.

Kyrkrådet smög sig med ryggen i kut

vid tjänstens slut efter prästen ut

ty rådet var kallat till stämma.

men sen förstås, vi repade oss

när prosten klarnade strupen och sa

" välkomna till smörgåsbord och supen".

OM TULLEN

En viktig funktion har väl tullen i dag
det gäller att smugglingen hindra
ibland, har jag läst, gör de feta beslag
de knarkplågan därmed kan lindra.
För detta vi tacksamhet tullen skall ge,
de insatserna hedrar kåren,
men viktigt det är att de alltid kan se
en skillnad på vargen och fåren.

För vem har väl inte nån gång råkat på
en tullare vid finlandskajen,
när Svensson iland med sin sprit skulle gå,
som putade under kavajen,
då ingriper tullen och Svensson han får
ge bort sin butelj och sen plikta
den tullaren skiljer ej vargar från får
mot vargarna bör han sig rikta.

Förmodligen har man väl samma problem
med tulltjänsten i alla länder,
att smugglingen numera satts i system
beklagligtvis överallt händer.
Tyvärr småtterier man ägnar sig åt,
i Harrwich jag såg nåt bedrövligt,
vi var några stycken som kommit med båt,
när tullen grep in obehövligt.

Vi kom vid Lucia och skulle bli kvar

en tre-fyra dagar i landet

en sjöman från Sverige till sällskap vi har

för honom förvisso nog kan det

med säkerhet dröja ännu något år

tills jul han i hemmet får njuta

hans tanker med olja till Singapore går

i Bristol där ligger hans skuta.

I tullkön han stod, just där vi hade plats,

hans väska nu ligger på bordet,

en flintskallig tullare tog liksom sats,

och sedan frenetiskt han gjord´et.

Ett tiotal julklappar i väskan låg

och tullaren river upp alla,

när rakvatten, strumpor och böcker vi såg

då glåpord mot tullaren skalla.

Må vara att detta i England har skett

det skulle ej hända i Norden

men efter att detta vi nu hade sett

ej mer man förvånas på jorden.

Men allting har givetvis alltid ett pris,

man vänjer sig kanske med åren,

all knarktrafik måste ta slut, givetvis,

försök dock att urskilja fåren.

BLEKINGES LANDSKAPSTRÄD, EKEN

Förr  fanns i skogen gott om gamla ekar ( Quercus Robur ),
under vars kronor ollonsvinen bökade. Eken var kungens och Kronans träd. Ve
den som olovandes fällde dessa ekar. Straffet blev prygel och böter, i värsta fall
stegel, gatlopp eller galge. Virket användes till regalskepp, fregatter och korvetter.
 I dag används virket till möbler och fanér och olika slags parketter.
 Detta inlägg kommer från Rödeby.

DEN GAMLA EKEN

Det står en gammal ek i byn

med knotigt grenverk pekande mot skyn.

Kanhända eken planterats av män,
som tillbad Oden, Tor och Frö,
så det var långt innan det fanns,
en kvarn vid våran sjö.

Lyssnat har nog eken,

till kyrkoklockans ton,

som budskap bar om en annan tid,
och en annan religion.
Säkert minns den gamla eken också
digerdöd och pest,
då hemman blev öde,
och döden var en ständig gäst.
Kanhända att någon av Dackes män
sköt en pil mot ekens stam,
och lyssnade på strängens klang
som ibland träd försvann.
En vandringsman har säkert funnit
svalka under ekens krona,
på väg till rikets nya stad, Carlscrona.
Säkert har han sett båd rikeman till häst,

såväl som fattigman med  trasig sko

och lappad väst.

Säkert såg han karoliner dra förbi,

med pik och blank kyrass,

på väg att skeppas över till fjärran skådeplats.

Lyssnat har nog eken,

till skratt och glam från skördefest,

såväl som högstämt tal från socknens präst.

Med  fruktan minns den gamla eken

tvenne världskrig dra förbi,

världen stod i brand, med fasa såg då vi.

Härhemma var det ransonering,

kaffet kokades på råg.

Men den gamla eken står trotsigt kvar

och följer seklers gång,

trots att man numera

fyllt dess inre med betong.

RÖDEBY EK ( naturminnesmärkt )

Som barn berättades för mej att eken var en galgek.

Under ofredstid hade man hängt snapphanar i eken.

Vad som var ännu mer spännande var att man påstod

att Dacke gömt sig inne i eken och på så sätt undkommit

sina förföljare efter det han gömt sin krigskassa i ån

vid Kassabron (därav namnet). Sanning eller skröna?

För mig som barn var det sanning. Jag har många

gånger gått och plaskat i ån och vänt på stenar, men

någon krigskassa hittade jag aldrig.

BIG BANG

Den så kallade Stora smällen - Big Bang, universums födelse -
inträffade för så där 13 miljarder år sedan, och vad den förde
med sig av planeter, solar, månar och galaxer har aldrig upphört
att fascinera oss jordbor, inte minst Alf Henrikson, som var
nyfiken på allt, det jordiska såväl som det himmelska. Så här
skaldar han.

URSMÄLLEN

Universum vidgas med rasande fart,

förtäljer de initierade.

I begynnelsen var kanske stjärnor och sånt

till en enstaka punkt koncentrerade.

Där skapades allt av en stor explosion.

Men vad var det som exploderade?

Den 20 juli 1969 satte astronauten Neil

Armstrong som första människa sin fot  på

månen.

Det var en omtumlande händelse och för

många miste månen lite av sin magi.

VAGGVISA

Aldrig skall gubben i månen mer titta ner

när natt över jorden ses sjunka.

Barnen i sängen skall veta gott

att månen blott är en strategisk grunka.

Hela jorden är blott en klotrund klump,

hjärtat är bara en liten pump

som envisas med att dunka.

ETT UDDA ÄKTENSKAP

Vem minns inte tiden då PG Gyllenhammar var chef för Volvo
och ivrade för ett nära samgående mellan Volvo och franska
Renault. Som tur var svalnade kärleken med åren.

ÄKTENSKAPET

En udda förening det blivit

kontrakt lär man redan ha skrivit

för Volvo sagt ja till Renault

man frågar sig hur skall det gå?

Man lysningen har eklarerat

och brudparet fotograferat

de kramat varandra de två

vår Volvo och deras Renault.

Ifall Evert Taube hade friat
till Edith Piaff, då man skriat,
vårt brudpar skall bo i Paris
i brudens chateau, givetvis.

En stilig viril gammal herre
han väljer till brud nu dessvärre

en repad och tillbucklad sak

med underlig, sned växelspak.

Tänk, Arafat gift med af Ugglas,

som sedan till Libyen smugglas,

då skulle väl folk vakna till,

och inte som nu tiga still.

Men "klick" visst det sa, ja så är det

så ut i Europa nu bär det

ett sommarhus skall dom visst ha

i Götet, och det var ju bra.

ÄLGJAKTEN

Vår vän, musketeraren i Rödeby, berättar här om en
remarkabel älgjakt för länge sedan, en ovanligt lycko-

sam sådan. Numera jagar han inte alls.

Jag satt på mitt pass när gryningen randas

det var kallt så det kom lite rök när jag andas

jag frös rätt ordentligt och jag skaka och huttra

i träden vid bäcken hörs orrarna kuttra,

jag hoppas att någonting snart måste hända

för det blåser så snålt och jag är kall om min ända.

Men timmarna går och ingenting händer

på huvudet mitt jag vrider och vänder,

men plötsligt han står där,

den största av tjurar jag någonsin sett,

jag skälver i knäna

och pannan känns våt utav svett.

Så höjer han mulen och vädrar

är det kanske på mej han fått väder,

eller känner han lukten av medhavd Genever?

Så ser jag i siktet den raggiga bogen,

nu har jag chansen och tiden är mogen.

Tystnaden bryts utav skottet som knallar

och ekot förtonar bland granar och tallar.

Hemma på väggen där hänger trofén

och antalet taggar de var tjugoen.

FISKMÅSARNA

Detta är den nästan sanna historien om en chef
och hans intresse för havet.

Det är ju känt av var pilot

och flygledare med

att måsar mycken skada gjort

när de fått  va´ i fred,

de plockar mask på banorna

och hindrar flygtrafik,

att ändra fiskmåsvanorna
det kräver skott och skrik.

En kollision med måsar kan
lätt bli ett haveri
på fälten därför skjuter man
dem bort med frenesi.
För aldrig utan obehag
man flyger där de är,
då chefen plötsligt så en dag
förbjuder jaktgevär.

Av måsar blev det invasion,
var start blev lotteri
det genast blev en inspektion
blanketter fylles i.
Man ville veta skälen för
att chefen jakt förbjöd
och han berättar som sig bör,
hans motivering löd:

"Jag tänker ofta uppå sjön,

jag har en egen båt,

jag tycker om just den miljön

min tanke går ditåt.

Med sjöromaner därför jag

fördriver all min tid,

uti en tänkt arkipelag

jag finner ro och frid.

I en roman, så står det där,

en sägen är det väl,

att varje mås inom sig bär

en drunknad sjömans själ.

Så därför jakten jag förbjöd,

förstår ni varför nu?"

Det var så här motiven löd,

en smula tragiskt, ju.

För alla bör ju veta att,

dock inte våran boss,

ej själar uti måsar satt

nej, i en albatross.

Där hamnar dom, det är ju känt,

nu jaktgevär vi bär

och när nu detta hade hänt

blev chefen pensionär.

BÖRDAN VI BÄR

Ett kilo för varje kvadratcentimeter,

det lufttrycket lever vi i,

det är helt egalt var du bor eller heter

för drabbade alla vi bli.

Att tillvaron ofta känns tung kan man fatta,

när nertryckta alla vi är,

det är då för väl man får vila om natta

det är faktiskt jobbigt det här.

Ej är det så märkligt man känner sig  dyster

när sådana bördor man bär,

så gläds om du kan vara glad, pigg och yster

då kan du stå ut med det här.

DAGSVERSER

Alf Henrikson har presenterats tidigare. Då omnämndes
hans väldiga och imponerande produktion av dagsverser,
som under ca 20 års tid så gott som dagligen fanns införda

i  Dagens Nyheter under signaturen H.

Här följer ett par till:

Retar du upp dig på ting som är små

så är du väl inte större än så

Trötthet och leda

försvinner på freda ´

men olust och vånda

är tillbaka på månda  

NÄR KRIGET KOM TILL SMÅLAND

Intresse för ett Saab-projekt
i Österrike finns
en officer bjuds hit direkt,
besöket alla minns.
Vår gäst han möts av kunnigt folk
och redan första da´n
han orienteras via tolk
om detta reaplan.

Han sen i planet flyga vill,
ett dubbelsitsigt jet,
piloten noga säger till,
av våda är det lätt,
att katapulten lösa ut
om i fel stropp man drar,
då stolen skjuts iväg med krut
och ut direkt man far.

Vår passagerare förstår
de upp i luften far
det över Småland galet går
när i fel stropp han drar.
Och vår pilot blir matt och slak

när våran gäst far ut

igenom huven med ett brak

och i ett  moln av krut.

Ut han sköts med väldig kraft

denne vår kamrat

men tur i oturen  han haft

det är helt uppenbart

för automatiskt slår den ut

hans fallskärm, röd och vit,

och efter bara nå´n minut

en hemvärnsman kom dit.

Han hela fallskärmsfärden sett

han undrar vad står på

han fram till mannen sig begett

och börjar snart förstå

att mannen måste vara tysk

då krigsminnen väcks upp

så fången fick behandling brysk

det kunde va´en kupp.

Men hemvärnsmannen snart förstått

att kriget ej är här

den fånge som han nyss har fått

ju vänligt sinnad är.
I Småland talar folket än
om "tysken" och hans hopp
förvisso aldrig mer vår vän
i luften ger sig opp.

ALF HENRIKSON

Alf Henrikson är en av Sveriges största poeter och diktare
under 1900-talet. Han föddes i Huskvarna 1905 och avled
i Stockholm 1995. Hans verk karaktäriseras av en över-
väldigande glädje inför kunskap och vetande. Som folk-
bildare och populärvetenskaplig författare saknar han mot-
stycke. Hans produktion är mycket omfattande. Några exempel:

Stora Mytologiska Uppslagsboken, Världshistoria, Svensk

Historia, Biblisk Historia, Kinesisk Historia, Isländsk Historia

osv. Många av hans böcker är illustrerade av bl a Björn Berg.

Härutöver hann han också med att skriva dagsverser i Dagens

Nyheter under ca 20 år, kanske uppemot 20000 st. Här följer

ett exempel på en sådan.

Att vakna en morgon när himlen är blå

och finkarna gnyr som besatta

och öppna sin stugdörr och barfotagå

på vildgräsets daggiga matta

man låter de saligas fröjd slippa lös

kan göra den trögaste själ religiös

Eller denna:

X-kromosomen, käraste vän
är dubbel hos kvinnan men enkel hos män
vore ordningen omvänd i skapelsens plan
skulle kvinnor ha basröst och karlar sopran.

Flera exempel på Alf Henriksons dagsverser

följer i senare bloggar.

KORPRALEN REVÄR

Korpralen han står där mäktig och stor

han skriker och gapar och glor.

I givakt, I gevär,

och ge faen i det där
och gör som jag sär,

för här är det jag som har makten.

Beväringen svettas och mumlar och svär,

och förbannar korpralen Revär.

MINNEN FRÅN BRANDFÖRSVARET

Vår medarbetare i Rödeby tjänstgjorde i 37 år vid brandförsvaret i Karlskrona.
Här återkommer han med några minnen från den tiden.

När jag som barn tillfrågades vilket yrke jag skulle välja blev alltid svaret
något av dessa , brandman, sjöman eller pilot. Jag har haft förmånen att
få prova på alla tre.
Sjömanslivet blev kort, några resor utmed svenska kusten bara.
Flygeriet blev mera långvarigt. Jag genomgick bl a grundläggande flyg-
utbildning vid F5 i Ljungbyhed,  men slutade innan kursen var klar.
Brandmannajobbet blev varaktigt, 37 år.

En del utryckningar har ju varit särskilt dramatiska.

En sådan var när ett bombplan av typen B18 missat

en nödlandning vid Lösen. Samtliga tre besättningsmän

omkom.På väg till olycksplatsen kände jag en stark oro

för att några av mina kurskamrater från F5 fanns bland

de omkomna. Så var nu inte fallet. Men av alla de sex

som placerats vid F17 (Kallinge) omkom med tiden tre

i flygolyckor, halva styrkan!

Karlskrona är ju en hamnstad. Det hände att fartyg

drabbades av brand i lasten, som ofta utgjordes av

pappersmassa. Det blev besvärliga släckningsarbeten.
Vi fick ta oss ner i lastrummet och med hjälp av kranar
hissa upp balarna på däck och släcka dem där. Vid
ett tillfälle fick vi en signal om att ett finskt fartyg fått
brand i lasten som utgjordes av pappersmassa. Visa

av tidigare bränder rekviderade vi en tankbil med kol-

syra och när fartyget lagt till tog vi av en lastlucka

och fyllde lastrummet med kolsyra. Sedan lade vi på

luckan igen. Därefter åkte vi för att äta middag. Den

finske kaptenen kommenterade det hela på sin sjungan-

de dialekt: "Det var en jävla konstig brandkår, dom

luckar på och sedan åker dom hem och äter middag."

Kolsyran hade god effekt. Efter middagen var branden

släckt.

Sedan vi flyttat till den nya brandstationen så stod

den gamla öde och tom med gapande fönster och

dörrar som gnisslade och slog för vinden. När jag

kommit hem en kväll och sett den stå där öde och tom

så blev det några rader:

DEN GAMLA BRANDSTATIONEN

Den gamla brandstationen står tyst med tomma hus

ej reses stegar mer mot skyn

ej tändes larmets ljus.

Men gå dit och hör en kväll, om du har mod,

en höst när vinden viner,

den sjunger en sång om eld och blod,

än hör man de gamlas röster.

JORDHÖGEN

En gång jag bevittnat en märklig affär
rätt tidigt på vintern det hände
när tjälen är djup och när isarna bär
då startar ett riktigt elände.
En jättelik hög utav matjord nån har
på denna en man spekulerar
till våren, han tänkte, med lastbil jag tar
och matjorden borttransporterar.

En marknad för jorden det sannolikt finns
han hoppades mycket på detta
så framgent ur högen nog rikedom vinns
blott spaden i den man kan sätta.
Det blev en affär och betalningen sker
till våren kommersen skall börja
dock fanns där en hake som han inte ser
det får han stor anledning sörja.

Den väg som på vintern var frusen och stark
den smälter på våren till gyttja
till vattensjuk sörja förvandlas all mark
som lastbilar ej kunde nyttja.
Så högen blev liggande ännu en tid
nån matjord kan ej levereras
och säljaren-köparen startar en strid

för gärdet behöver dräneras.

Men hösten blev regnig och vintern blev varm

och ingen bekostar dränering

och köparen känner stark ilska och harm

på priset görs ingen justering.

Så högen blev liggande i många år

för vintrarna blev aldrig kalla

den växte igen, grön och frodig den står

till skratt och spektakel för alla.

Och slutet på denna befängda affär

det kom när en väg skulle dragas

ett vattensjukt gärde till hinders ej är

när marken till väg skulle tagas.

Man fyllde på sprängsten, man fyllde på grus

och jordhögen fanns inte mera

ej heller man skonade köparens hus

jag senare kan konstatera.

HARRISBURG, TJERNOBYL, FUKUSHIMA, KOREA ?

Vapenskramlet från Nordkoreas galne ledare Kim Jong-Un
har fått vår korrespondent i Rödeby att se tillbaka på några
av de större katastroferna där kärnkraften varit inblandad.

HARRISBURG

Olyckan på Three Mile Island har egentligen inte ägt rum

enligt Tage Danielsson. Sannolikheten var för liten för att

den skulle kunna inträffa, och ändå ägde den rum den 28

mars 1979.

En lång rad olyckliga omständigheter åstadkom en partiell

hårdsmälta i en av de två reaktorerna. Olyckan är den allvar-

ligaste och mest omfattande med kärnkraft  någonsin i USA.

Lyckliga omständigheter begränsade kraftigt utsläppen. Ingen

evakuering behövde ske i närområdet.

TJERNOBYL

Detta är den allvarligaste och mest omfattande olyckan någon-

sin med kärnkraft för civilt bruk.

Efter en härdsmälta orsakade grafitbränder mycket omfattande

utsläpp. 70 % av nedfallet drabbade Vitryssland. Beroende på

rådande vindriktning och regn kom också Sverige att drabbas,

främst Gävle-området. Under många år påverkade nedfallet bl a

rennäringen, många lavar förgiftades. Samma var förhållandet

med bär och svamp och även kreatursbeten förgiftades.

Stora områden runt Tjernobyl tömdes på människor, bl a staden

Pripyat, där reaktorn låg.

Dödstalen blev mycket höga beroende på den synnerligen höga

radioaktiva strålningen. Greepeace beräknar att ca 93000 människor

avlidit. Vissa ryska källor talar om närmare en miljon döda.

FUKUSHIMA

En lång rad synnerligen olyckliga omständigheter åstadkom denna

katastrof. Det hela inleddes med en jordbävning på havsbottnen

utanför den japanska ostkusten. Av denna följde en tsunami,som

sköljde över anläggningen. Härdsmältor uppstod i tre av de fem

reaktorerna. Vätgasexplosioner förstörde el- och kylsystem. Man

tvingades såsmåningom kyla ner reaktorerna med havsvatten.

Havet längs kusten blev höggradigt radioaktivt. Trots att strålningen

låg på dödliga nivåer gick ett antal arbetare in i anläggningen under

korta perioder. Dessa arbetare lever fortfarande. Ett område inom

20 kilometer från anläggningen är nu evakuerat helt. Inom 20-30 km

får ingen vistas utomhus. Så här kommer det att se ut i området

kanske i hundratals år.

Efter Fukushima beslöt den tyska regeringen att avveckla kärnkraften

helt.

KOREA

Ingen normal ansvarskännande ledare kan ju med vett och vilja dra

in sitt land i ett kärnvapenkrig. Frågan är nu hur pass normal denne

Kim Jong-Un är? Dessvärre förefaller han att vara skvatt galen.

OM ATT PENDLA TILL JOBBET

Alla har vi väl under olika skeden  av livet fått färdas
avsevärda sträckor för att komma till jobbet. Frågan är
 väl om inte vår vän och reporter i Dalby innehar en tät-
position i det avseendet. Inte nog med att det var långt
till jobbet,  som låg i ett annat land, det var krig där också.
Kriget mellan Iran och Irak pågick med varierande intensitet
1980-88. Först 1990, efter Iraks anfall mot Kuweit, slöts fred
mellan länderna.
Vår vän basade över ett byggprojekt, en kemisk-teknisk
fabrik, som skulle uppföras i Iran under 80-talet,  då kriget
mot Irak pågick som värst. Bygget låg nära Teheran, och
det är inte så särskilt svårt att föreställa sig att det kunde
bli nog så besvärligt att pendla dit från Skåne mitt under
brinnande krig.
Vi låter honom själv berätta:

Som sagts basade jag över ett fabriksbygge nära Teheran,
Isfahan hette platsen. Det visade sig sedermera att den
kemisk-tekniska fabrik som jag byggde, gjordes om av
iranierna till en ammunitionsfabrik. Det fick jag reda på
långt senare.
Resan dit och därifrån kunde ta mellan två och fyra dygn.

Jag skall berätta om en sådan resa.

Första etappen var med flyg till Istambul. Att flyga till en

flygplats i Iran gick inte, Saddam Hussein hade hotat med

att skjuta ner varje flygplan till och från Iran.  Därför

fick det bli Istambul och sedan buss tillsammans med några

landsmän vidare genom Turkiet till gränsen mot Iran. Före

gränsen låg ett två kilometer brett " ingenmansland ", som

vi fick leta oss fram igenom i det begynnande mörkret. Vi

tog oss igenom fram till iranska gränsen. Där vidtog en rigorös
kontroll av mina resehandlingar, pass, visum mm. Alla mina papper

var dessbättre i ordning. Från gränsstationen hade vi tänkt

fortsätta med buss in i landet mot Teheran. Men någon buss

syntes inte till, kanske hade den rekvirerats för någon militär

transport, sådant hände ganska ofta. Det hade nu hunnit bli

natt och några inkvarteringsmöjligheter fanns inte. Så den

natten sov jag på marken under bar himmel. Det enda jag

hittat att sova på var en tunn pappkartong. Natten var kall

och inte var jag klädd för att sova på marken utomhus, snarare

för att sitta i en kontorsstol inomhus i Isfahan.

Det var en förfärlig natt som jag sent kommer att glömma.

När dagen grydde och jag hade lyckats skaka liv i min kropp

hade faktiskt bussen kommit som skulle ta oss till Teheran.

Den natten på papperskartongen  fyllde jag  femtiofyra år,

därför glömmer jag den aldrig!