BESLUTSVÅNDA

Den här historien utspelade sig för många år sedan. Bilbesiktningen
var ännu inte uppfunnen, så nog hände det att många for omkring på
vägarna med riktigt dåliga bilar. En av dom var dessvärre jag den här
dagen.

Med nyutställt körkort i nygammal bil
jag var lite sen och fick jäkta
den Opel jag köpt var ej särskilt gracil
och bromsarna dom var defekta.

Då plötsligt ett vägjobb jag såg på långt håll

jag lättade genast på gasen

än hade jag läget helt under kontroll

så här under inledningsfasen.

En stund strax därefter dök vägjobbarn fram

med  vimpel och stoppa trafiken

min broms den tog svagt, jag rev upp lite damm

och då inleds kalabaliken.

Mitt val var begränsat, tre alternativ
det första, att köra i diket,
att krocka, en åtgärd alltför destruktiv
kan föra mig till himmelriket.

En sista metod var att styra rätt fram
och krocka med vägjobbarns ända,
min fart reducerats av djup makadam,
nu sanningens stund, nåt ska hända.

Jag fattar då genast ett drastiskt beslut,
jag måste nog köra på gubben,

så styrde jag bilen, nu helt resolut,

med  fronten jag rammade snubben.

Han fick sig en knuff så att framåt han for

och hamnade halvvägs i diket

med vimpeln han hötte, han nog mej besvor

jag hörde han muttra besviket.

Han sakta sig reste och borsta sig ren,

hans arbetskamrater dom skratta,

han hade ej fått några fysiska men,

men psykiska kunde jag fatta.

En ståndaktig människa Vägverket har

i denne, det må vara trösten,

så höjer han nävarna, vimpeln är kvar

och skriker med vrede i rösten:

" Nu djävlar anamma, nu har jag fått nog,

av stockholmsbilister och drullar,

det bästa för alla det va´att man tog,

och höll er inom era tullar"

En jobbare viska, att förut i da´

två till hade krockat med basen,

jag vände då bilen och drog snabbt åsta´

men va´rätt försiktig med gasen.