VÅRAN PROST

Vi har ett barnbarn i släkten som skall prästvigas inom kort.
Vi tycker alla att detta är en kolossalt glädjande tilldragelse,
som vi ser fram emot att få närvara vid. Vid något tillfälle
berättade jag det här för vår lokalredaktör i Rödeby. Han tog
fasta på detta och inkom strax med en betraktelse i frågan.

I vår församling i Rödeby har det under många år varit turbulent
med tillsättning och avskedande av kyrkans tjänare. Jag och min
 fru brukade förr en gång i veckan äta lunch tillsammans  med
den kyrkliga personalen. Då fick jag höra att en ny präst skulle
tillsättas. Jag tänkte då att det kunde vara trevligt om jag vid
något tillfälle kunnde hälsa honom välkommen med Frödings
dikt Våran Prost. Men det blev inte som jag hade tänkt, det blev
inte en man som fick jobbet, det blev en kvinna och en mycket
vacker sådan. Hon hade tidigare varit sjuksköterska och nu
omskolat sig till präst. Jag blev djupt imponerad när jag såg
henne i kyrkan för första gången. Inte bara det att hon var vacker,
hon hade en mobiltelefon också, och det var mycket ovanligt på
den tiden. Jag kommer ihåg att jag tänkte att nu kan hon prata
med högste chefen däruppe i den där apparaten.
Senare vid något lättsamt tillfälle fick jag möjlighet hälsa henne
välkommen med Frödings dikt. Hon uppskattade detta.

VÅRAN PROST

Våran prost är rund som en ost

och lärd som själve den onde

men gemen likaväl och en vänlig själ

och skäms ej att far hans var bonde.

Han lever som vi

dricker sitt kaffe med halvan som vi

ratar icke buteljen och älskar mat som vi

men annat blir det till helgen.

Så fort han fått prästkappan på

prosten han liksom växer

och då blir han prost från topp till tå

en hejdundrande prost ändå

i stort pastorat med annexer.

Jag glömmer nog aldrig i all min dar

hur vördig han var häromdagen

i kappan och kragen,

hur världens barn han malde i kvarn

och läste för köttet lagen.

Prosten han grät, tacka för det

han läste om yttersta dagen.

Kyrkrådet smög sig med ryggen i kut

vid tjänstens slut efter prästen ut

ty rådet var kallat till stämma.

men sen förstås, vi repade oss

när prosten klarnade strupen och sa

" välkomna till smörgåsbord och supen".