och på vårarna spelar dom. Det är ett intressant skådespel, som
följer en fast ritual.
Vår vän vid fågelsjön har följt tjäderspelen i många år och berättar
här hur det kan gå till. Inte minst intressant är att se hur väl fåglarna
avpassar tiden för spelandet till tillgången på mat för de nykläckta
kycklingarna.
I tallens topp där en alfa sitter
och vaktar noga på sitt revir,
bland andra träd sitter, arg och bitter,
en ratad tupp som nu över blir.
På alfans stjärt ses en plym så fager,
han visar den för en höna kär,
och givetvis alltid hönan tager
den hanne som allra vackrast är.
Så börjar spelet på utvalt ställe
där många samlats för ett försök,
men alfan väntar, han får tillfälle,
han vet att honan vill ha besök.
Så hörs det sisslar och många kluckar,
på fem sekunder skall akten ske,
och de som ratats de hemåt lunkar
besvikna- för de fick ej va´me´.
Om honan nu uppå stjärten ryster
då vet ju alfan att skottet tog,
han gör sig redo för hennes syster,
en riktig kämpe, får aldrig nog.
Så några dagar, sen äggen värpes,
de skall så ruvas i tjugosex,
hon vill va´ostörd så vakten skärpes,
ett bra exempel på vacker sex.
En tjäderkyckling behöver föda,
på blåbärsriset små larver finns,
och dessa skall sedan ungen göda,
så går det till, om nu rätt jag minns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar