under vårhimlens drivande sky
har släktleden andats i tusen år
och likväl är den alltjämt som ny.
Ty det väldiga trädet vid stugans knut
i den stillsamma tillvaron sin
det ståndar benäget och andas ut
vad i oförstånd vi andas in.
Sign H
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar