SKÄRMASKINEN

Så nära döden  som jag var den här kvällen,
har jag nog aldrig varit under alla mina 40 år
som pilot.

Jag gav min fru en skärmaskin
till julklapp något år,
den var av rostfritt stål och fin,
i köket den nu står.
Med denna skivor snyggt man skär
av korv och kött och bröd
en gång utav en sådan där
jag nästan mött min död.

Vi flög en kväll, jag satt längst bak
uti ett skolflygplan
då plötsligt hörs ett våldsamt brak
och någon skrek "Va fan".
Vi stog och väntande på start
då någon bakifrån
kör in i oss med väldig fart,
från motorn hörs ett dån.

Propellern, som en skärmaskin,
vårt plan då tuggar upp,
i radion hör jag några skrin,
den närmar sig min kropp.

Nu är det slut, så tänkte jag,

men bakom stolen min,

där fanns ett kraftigt flygplansstag,

där skar propellern in.

Och som ett under kör den fast

i balken med ett knak,

jag lossar remmarna i hast

och hoppar ur där bak.

Vårt plan var skivat ända dit

till platsen där jag satt,

men mörkret dolde jag var vit

och rätt ordentligt matt.

Snabbt räddningsstyrkan kommer ut

och sprutar ut sitt skum,

affären fick ett lyckligt slut

tack vare några tum.

Förträngningsmekanismerna

fick jobba några da´r,

så de mentala schismerna

de har jag inte kvar.

DOLDA RESURSER

Man sökt efter olja i Sverige många år
på Gotland såsmåningom lite man får.
I Dalarna borrade man efter gas,
dock låg den så djupt så att inget kan tas.
Men mängder av malmer man hittat förstås,
om guldfyndigheter nu bolagen slåss.

Men vad är allt detta mot det som vi har,
för räknat per kilo vi täten nog tar,

vårt fynd, tiotusen per kilo det ger,

på hemliga stället vi hittar allt mer.

Vad är det för hemlighet vi hittat på,

och inte så långt bort vi tvingas att gå,

jo, tryffel vi hittat, en svensk raritet,

förvånade blir ganska många av det.

Så gläds, läckergommar, er mat blir som bäst,

med världsberömd svamp, nu vi dukar till fest.

EN STRESSAD PENSIONÄR

Jag går och reparerar
och på mitt liv funderar,
för jämnan finns det något som
nödvändigtvis skall skötas om,
och alltid blir det mera,
det kan jag vidimera.

Med hjälp utav intressen
folk underhåller stressen,
för fritiden skall nyttjas väl

till gagn för både kropp och själ,

för mig mest blir det vården

av hus och hem och gården.

Jag flera hus skall sköta

som regn och vindar nöta,

och bilarna dom skall ses om,

rätt mycket tid går åt för dom,

för annat jag behöver

all tid som kan bli över.

Att klippa gräs och gräva

är sysslor som ju kräva

sin tid av möda och besvär

men till sin karaktär de är

rätt enkel sysselsättning,

ger konditionsförbättring.

Och trappen måste lagas

och skatorna skall jagas,

för dom tar kycklingar och ägg

och sedan läktar jag en vägg,

jag nya holkar spikar

vårt  fågelliv berikar.

Ge hönsen mat och vatten

och vaka över katten,

dräneringen skall bättras på

och rosorna sin gödning få,

nytt tegel uppå taket,

tapet till sovgemaket.

Men jobben blev för många

och kvällarna för långa,

till slut jag måste varva ner,

en ljusning för mig då jag ser,

jag satte mej att rista,
prioriteringslista.

Nåt märkligt med mig händer

jag gör en sak i sänder,

jag plötsligt känner harmoni

i lugn och ro jag ligger i

ja, det är helt fantastiskt

nu är allt kul, ja faktiskt.

DE KUNGLIGA JAKTERNA

Förvisso vore det önskvärt och lämpligt om kungahuset
officiellt kunde inbjuda prinsar, hertigar, grevar och andra

från främmande länder, men även från vårt eget, till jakt

på våra marker, inte på älg utan på sork, som vårt åkerfält

dessvärre är uppfyllt av.

Att träffa en storvuxen älgtjur på kort avstånd klarar vilken

jägare som helst utan svårighet, men att skjuta prick på en

liten åkerråtta kräver jaktvana och skicklighet med skjutvapen.

Det borde krävas av en kung att han klarar ett sådant prov.

Det vore intressant att få se Luxemburgs arvhertig Guillame

stå på pass vid gaveln på vårt hönshus och ärkehertiginnan

av Baden-Baden lura bakom en gran ute på åkern medan

greven Ernst Abensberg und Traun kollar hur hans två

nyss avlossade skott har tagit.

Det vore en välgärning om den kungliga höstjakten kunde

förläggas till vår åker därmed minskande förekomsten av

åkersork därstädes.

Med glädje och rojalistisk yra skulle vi vilja läsa i avisan

dagen efter, att i år har, förutom konung Karl XVI Gustav

själv, prinsarna Joachim, Edward, Henri och Philoppos
av Grekland samt ärkehertiginnan av Baden-Baden och

grevarna Henry d´Abo, Jacob Cronstedt och Niclas

Silverschiöld deltagit i den kungliga jakten på sork.

Alf Henrikson kom på den lysande idén.

EU-BYRÅKRATERNA

Europas förenade stater

de styrs av ett gäng byråkrater,

som tror de kan styra och ställa med allt

och lägga sin näsa i blöt överallt.

Om gurkornas form de beslutar,

men godkänner mat man besprutar.

Och Belgian Blue är en inhemsk hybrid,

den därför är inget att fästa sig vid.

I Bryssel man tycks vara dummer

kan ej skilja kräftor från hummer,

så kräftkalas vågar de ej taga bort,

förmäler från EU en utskottsrapport.

Och surströmmingen är i fara,

vår ursvenska omtyckta vara.

I EU man alls inte gillade den,

dock duger den åt svenska kvinnor och män.

Vårt snus smakar alls inte illa,

vår finmalda inhemska prilla,

den skall faktiskt EU ta händerna från

för annars så kanske vi går därifrån.

RAGNARÖK

" När höstvädret svalnar", förtalte min vän som vet
och placerade dammsugarslangen vid getingsamhället,
" grips getingarna plötsligt av vanvett och ursinnighet

och sticker ej oss utan biter varandra istället.

Då river de blodtörstigt ögon och ben av varann

och äter varann under timmar av skräck och fasa.

Sina larver och ägg i sitt vansinne griper de an

och bland slagfältets likhögar döende nödgas de rasa.

Harmageddon", sade min vän och slog till en kontakt

så att dammsugaren började gå,"är i sanning detta.

Det är Ragnarök; kärlek och vänskap förlorar sin makt

och ingen kan skilja det orätta mer från det rätta".

Medan han talade pågick dammsugarens brum

och getingar dansade ner i dess djupaste grunder.

Mjukt föll de i dammet och glömde tid och rum.

De slapp att uppleva hurusom världen går under.

                 Sign H

MORGONFUNDERING

Tar jag färjan till Vaxholm

som går klockan sju,

är i tid jag tillbaka

till stan och min fru.

Ganska lugnt kan jag köra,

trafiken är svag,

vad i stan jag skall göra

det vet inte jag.

LEGITIMATIONEN

"Oj då, skall det här vara ni?"

sa kassörskan och såg på mitt fotografi.

Mitt leg, som jag jämt företer,

har en bild på en ung man som ler.

Hon lyfter sin blick, då hon ser

en man runt sjuttio, kanske mer,

"Ni får ursäkta mej,

men med ert konterfej,

en bank knappt ett öre er ger".

ENKÄT

En rundfråga har vi nu ställt:
"Hur är det med männskan beställt,
är hon ond eller god,
hon som bor på vår jord,
på ungdomen tänk speciellt".

På storstadens gatukontor

där samstämmigt alla nu tror,

att allt klotter vi ser

uti stadens kvarter,

på smågrabbars tilltag beror.

De tunnelbansvagnar förstör

och all möjlig skada de gör

ondska på alla vis

anmäls nu till polis

som misstänkta pojkar förhör.

I parkerna man skräpar ner

och syndarna blir fler och fler,

alla åldrar det rör

stökar till och förstör,

förskräckligt är det som nu sker.

Men byggmästar´n ger då sitt svar:

"Nog godhet var människa har,

härom dagen jag såg

på en ärla som låg

ibland virke som inte vi spar.

Det rede hon byggt ingen rör

och vedhögen ingen förstör.

Några veckor det gick

sedan ungar hon fick

och jobbarna brödsmulor strör.

Så visst är väl människan god,

den saken jag genast förstod,

för ej ondska det är

om man klottrar och svär",

så på godhetens sida han stod.

Förvisso nog finns det väl hopp

få ordning på detta förlopp,

unga grabbar det är

som oss ger allt besvär,

men hur skall vi på detta få stopp?

ENSAMHET

Är det ensamhet du söker
kan du finna den så lätt
flera är det som försöker
undfly den på alla sätt.

Kom ihåg att ensamheten
snabbt kan växa och bli stor

följden blir av avskildheten

snart vet ingen var du bor.

Människorna fyller världen

trängseln överallt är stor

därför mera ensam är den

som på ensamheten tror.

Flockdjur människorna är ju

alla vill nog ha en vän

många ensamheten bär ju

för de ingen funnit än.

Men så är det här på jorden

sorgesamt, men det vi vet

sanna är nog dessa orden

lätt oss drabbar ensamhet.

VIOLINKONSERT

Den store violinisten gned

med hästens hår

en tarm av ett får,

och all himmelens ljuvlighet strömmade ned

såsom vågor i stråkdragens spår.

Mitt hjärta svällde, min håg blev varm,

min själ kände lycka och fest

när han behandlade fårets tarm

med håret av en häst.

Sign H

ALTERNATIVA BRÖLLOP

Nedanstående alternativ till prinsessbröllop är utarbetade i
samråd med Rödebyredaktionen.

ROJALISTERNAS VERSION

Vår vackra prinsessa har nu blivit fru

ett lämpligt parti lär det va´

med Christopher O´Neill hon förenades nu

han rätt gott om dollar lär ha.

Det bröllopet gladde en sann rojalist

med pompa och ståt som sig bör

och ordnar, medaljer i mängd var det visst

den grannlåten alls inte stör.

Och damernas klänningar vågade är

försedda med djupt dekoltage

och frack eller uniform herrarna bär

i sanning ett grant personage.

När vigseln var slut bar det av i landå

och sedan till Lovön med båt

och televisionsfolket filmade på

i  Drottningholms slott se´n man åt.

REPUBLIKANERNAS VERSION

Vigseln förrättas på Norra Bantorget utanför

LO-borgen, vid otjänlig väderlek inomhus i Folkets

Hus. Med hänsyn till brudparets olika trosupp-

fattningar sker vigseln borgerligt, med Beatrice

Ask som vigselförrättare. Färden runt i staden

företas i lövad skrinda, dragen av ett par nord-

svenskar. Efter denna följer en liknande skrinda

med Orsa Spelmän, spelande folkmusik, främst

från Dalarna. Båtfärden bör sedan företas i Harp-

sundsekan, rodd av någon framstående och sim-

kunnig politiker, till exempel herr Lövén. Under

färden angörs en brygga i anslutning till en Mac-

Donaldsrestaurang. Där bjuds brudparet på varsin

BigMac med pommes frites och en stor milkshake

med jordgubbssmak. Slutligen, som avslutning på

bröllopsdagen, bjuds brudparet på en taxiresa till

valfritt hotell eller vandrarhem inom avgiftszon 1(innerstaden).

DESSVÄRRE

Om den eviga freden vi vinner

och om jordens resurser förslår

om all ondska i världen försvinner

ändå illa det slutligen går.

Fast vi äntligen lyckan har funnit

vi dessvärre nog måste förstå

att en pyrrusseger vi vunnit

för vi måste till slut dö ändå.

ETT MINNESVÄRT KYRKOBESÖK

Den 9 juni fick jag möjlighet att delta i en så kallad vigningsmässa
i Storkyrkan i Stockholm. Ett av mina barnbarn skulle nämligen

prästvigas efter 4 års teologiska studier i Uppsala och Stockholm.

Det skulle visa sig bli en storslagen och gripande upplevelse.

Dagen innan hade vigsel ägt rum i den närbelägna

Slottskyrkan mellan prinsessan Madeleine och Chris

O´Neill. Detta var ett gigantiskt TV-sänt evenemang,

med Slottskyrkan fylld av representanter för levande

och utdöda kungahus samt en uppsjö av svenska

friherrar, grevar, baroner och en skara politiker

och näringslivstoppar. Jag såg det hela i TV.

När jag nu satt i Storkyrkan dagen därpå kom jag att

tänka på vad jag sett från vigseln. Om man bortser

från grannlåten i Slottskyrkan med medaljer, ordens-

band, frackar och långklänningar så påminde faktiskt

de båda högtidligheterna om varandra. Vid vigseln

lovar man varandra evig trohet, vid prästvigningen

avger man också löften, men av platonisk art, trohet

mot kyrkan.

Storkyrkan var fullsatt till sista plats av anhöriga

och vänner till de 19 huvudpersonerna, av vilka
13 skulle prästvigas och 6 skulle bli diakoner. Man
kunde förnimma ett starkt känslomässigt engagemang
mellan församlingen och dessa. Det handlade om små
leenden, diskreta vinkningar och ett oupphörligt
fotograferande. Sådana känslomässiga signaler, om
man bortser från de allra närmaste, tror jag inte man
kunde förnimma i Slottskyrkan.

Vigningsmässan var intressant från många utgångs-
punkter. Av de 13 prästkandidaterna var 9 kvinnor
och bara 4 män. Är det kanske så att prästyrket allt
mer är på väg att bli ett yrke för kvinnor? Det har inte
gått mer än 53 år sedan de första kvinnorna präst-
vigdes i vårt land, år 1960.
I Storkyrkan förstärks ju känslan av högtid av kyrkans
pampiga inre och av dess historia. Kyrkan kan räkna
sin historia från Birger Jarls dagar i mitten av 1200-talet.

Storkyrkan är den traditionella platsen för kröningar av

Sveriges regenter. Den sista kröningen skedde 12 maj

1873 då Oscar II och Sofia kröntes. Gustav V frånsade

sig kröning och sedan dess har inga skett.

Väl känt är säkert att såväl Carl XVI och Silvia och

Victoria och Daniel är gifta i kyrkan.

Vigningsmässan tog närmare 2 timmar i anspråk. Det

fanns goda möjligheter att läsa och begrunda den

agenda som delats ut till alla. Skam till sägandes har

jag inte läst vår trosbekännelse sedan jag konfirme-

rades. Jag noterar nu att fortfarande finns Pontius

Pilatus namn nämnt här. Hur länge skall denne arme

krake behöva motta giftpilar århundrade efter århund-

rade? Är vissa synder oförlåtliga? Visserligen var han

romersk ståthållare i Judéen, men enligt apostlarna

gjorde han visst motstånd mot korsfästelsen och

lägger ansvaret på det judiska prästväldet. Hans

hustru, Claudia, är av någon anledning helgonförklarad

inom den grekiskortodoxa kyrkan. Pontius Pilatus själv

begick så småningom självmord sedan han landsförvisats

av kejsar Caligula. Han kastade sig utför ett berg i nu-

varande Schweiz. Judas Iskariot begick också självmord,
men han hängde sig.

Sammantaget var kyrkobesöket den 9 juni 2013 en upp-

levelse jag aldrig glömmer.