verksamma inom församlingar i Växjö stift.
Till socknen hade kommit en ny ung präst
som verkligen hade begåvats med talets
gåva. Den vanligtvis nästan tomma kyrkan
vid söndagens gudstjänster blev fullsatt
varje söndag, när ryktet spred sig att sock-
nen begåvats med en ung och vältalig präst.
Vad ingen visste var att prästen styrkte sig
med nattvardsvinet före predikan. Att sock-
nen fått en omtyckt präst nådde biskopens
öron och han aviserade sin ankomst näst-
kommande söndag. Söndagen kom och bis-
kopen kom och kyrkan var fylld till sista
plats. Efter gudstjänstens slut så lovordade
biskopen den unge prästen för en lysande
predikan. Men jag har tre påpekanden somjag måste göra, sade biskopen:
"Primus. När du avslutat predikan åk inte
på ändan på ledstången från predikstolen
ner till golvet.
Sekundus. Det heter amen och inte skål efter
avslutad predikan.
Tretius. Det var Jesus och inte Tarzan som
dog på korset".
En präst talade med en grupp förskolebarn
om Gud och hans förmåga att hjälpa människor.
Men det är ingen människa som sett Gud. Då
räckte en liten flicka upp handen och sa.: " I
går kväll när pappa öppnade toalettdörren så
sa han - Herre Gud , sitter du här."
Den gamle och tankspridde kyrkoherden gick
som vanligt sin morgonpromenad och passerade
då en församlingsbo som höll på att måla ett plank.
Han tyckte sig känna igen mannen och frågade
honom om det inte var han som begrovs i ons-
dags. "Nää, svarade mannen, det var inte jag,
dä va´bror min." "Jasså", svarade kyrkohedern,
" och hur mår han nuförtiden?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar