har jag nog aldrig varit under alla mina 40 år
som pilot.
Jag gav min fru en skärmaskin
till julklapp något år,
den var av rostfritt stål och fin,
i köket den nu står.
Med denna skivor snyggt man skär
av korv och kött och bröd
en gång utav en sådan där
jag nästan mött min död.
Vi flög en kväll, jag satt längst bak
uti ett skolflygplan
då plötsligt hörs ett våldsamt brak
och någon skrek "Va fan".
Vi stog och väntande på start
då någon bakifrån
kör in i oss med väldig fart,
från motorn hörs ett dån.
Propellern, som en skärmaskin,
vårt plan då tuggar upp,
i radion hör jag några skrin,
den närmar sig min kropp.
Nu är det slut, så tänkte jag,
men bakom stolen min,
där fanns ett kraftigt flygplansstag,
där skar propellern in.
Och som ett under kör den fast
i balken med ett knak,
jag lossar remmarna i hast
och hoppar ur där bak.
Vårt plan var skivat ända dit
till platsen där jag satt,
men mörkret dolde jag var vit
och rätt ordentligt matt.
Snabbt räddningsstyrkan kommer ut
och sprutar ut sitt skum,
affären fick ett lyckligt slut
tack vare några tum.
Förträngningsmekanismerna
fick jobba några da´r,
så de mentala schismerna
de har jag inte kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar