Så länge som tiden den fortsätter gå
och inte helt plötsligt står still
vi skall allihopa med säkerhet då
få möta en morgondag till.
Och detta förhållande gäller tills dess
att livet har slutat sitt lopp
och människan tilldelats himmelsk adress
och farit till himmelen opp.
Nog måndagens morgon är kulen och trist
i synnerhet efter en helg
den kan säkert klaras av en optimist
för andra, en gruvsam revelj.
Men ett "Dagen efter", det minns nog envar
i delar utav vår nation
var varda´n som kom efter valet som var
för många en djup depression.
Affischer med vallöften sitter ju kvar,
partiledare blickar ner,
ej gårdagens slagkraft affischerna har,
en känsla av vemod de ger.
Och valstugor står det på gator och torg,
av valfunktionärer nu köps,
hos gårdagens brukare, glädje och sorg,
de nu till en friggebod döps.
Av svikna förhoppningar syns många spår,
med budskap som ingen förstått,
och detroniserade många nu går,
men det är förlorarens lott.
För andra blev valet en framgång, rätt fin,
för några i jätteformat,
men viktigast är dock att demokratin
fungerar i vår gamla stat.
År tvåtusenfjorton är valår på nytt
då nya affischer man ser
partiledarskaran man delvis har bytt
på bilder de inställsamt ler.
Förhoppning om framgångar alla nog har
dessvärre ej alla det får
men valprognossiffrorna ofta bedrar
dramatiskt få se hur det går.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar