gömmor. Vem författaren är vet man inte.
DEN GAMLA HANDELSBODEN
Den gamla handelsbon jag minns, den doftade av snus
med silltunnor på golvet och fotogen i krus
i taket hängde träskor och allehanda don,
det var så lantligt trivsamt i gamla handelsbon.
Längs hela väggen lådor det fanns att draga ut
och där fanns gryn och kaffe och månget attribut
man öste med en skopa ty allt i lösvikt var
och inte paketerat som uti våra dar.
Och såpa gul och grön och en präktig sockertopp
och räckte inte pengarna så fick man skriva opp
för blott ett par tre ören man erhöll så till slut
av goda karameller en stor och präktig strut.
Och ingen hade bråttom, man pratade en stund
det hängde ej som nu uppå minuter och sekund
och nubb och alla spikar dom mätte man i tum
om varans kvaliteter man hade verklig hum.
Nu får man gå och söka och ingen något vet
i varuhusets skrämmande och stora ödslighet
allt blir så opersonligt, så skrämmande och kallt,
man känner sig bevakad och misstänkt överallt.
Så inte är det underligt man minns hur det var då
uti den gamla handelsboden där var skönt att gå,
visst var det ganska knapert och inget överflöd,
men nu istället välfärden på människor tar död.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar