Minns du från barndomen gumman på landet som gick för att tvätta?
Nere vid ån i det iskalla smältvattnet gjorde hon detta.
Svart stod en gryta på stranden med pyrande vedpinnar under.
Dovt över nysnön på nariga fält hördes klappträets dunder.Händerna, röda som saltkött, sprack sönder i kyla och väta.
Hårda som lutfisk i blåsten satt kläderna frusna på strecken.
Armarna värkte, och ryggen var stämplad med arbetets tecken.
Minns du från barndomen än hur hon steg över tröskeln i huset?
Förklä och kjol hängde stela där vattnet från tvätten var fruset.
Blicken var tårad av blåsten, och knäna var svullna och kalla.
Därpå en timme vid spisen hon stod och gav mat åt er alla.
I VÅR BARNDOMS VINTRAR
I vår barndoms vintrar när snön fallit ner
upphörde vagnshjuls och hovars brak
och stan blev uppfylld av slädar som gled
på tysta medar fram och bak.
Det var hästlort och gulsparv där slädarna höll,
trafiken blev mjuk genom vinterns försorg,
och ingen svor över snön som föll
på vägar och stigar och gator och torg.
ÄTTEKLUBBAN
Farfar gick i stufvan, han blängde skyggt i vrån.
Där stod en ätteklubba, den tycktes vänta på´n.
Till bords satt odalbonden och drack sin sura drick.
Han sneglade på farfar med eftertänksam blick.
På huk satt husafrugan, på sländan argt hon spann,
hon blängde än på farfar och ömsom på sin man.
Så gick väl ett, så gick väl tu, i denna frusna nord.
Farfar gick i stufvan, ingen sa ett ord.
Alla alster bär sign H.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar