Författaren är dessvärre okänd.
Ännu en sommar har grönskat och blommat,
vissnat och falnat i dimmor och höst.
Skörden har mognat och bärgats och tröskats,
människors släkte till mättnad och tröst.
Sommarens svala har lämnat sitt näste,
svagt och förgråtet hörs lärkornas drill.Kören har tystnat i glesnande lövverk
där koltrastens flöjtspel hört vårkvällen till.
Tranor och vildgäss nu sträcker mot söder,
utan att tveka om riktning och mål.
Höstdagens himmel är regntung och mulen
är kyligt blekblå som färgad av stål.
Vår boplats, ett klot, som för jämnan roterar,
årstider sköna förgyllde vår tid,
kommande släktled står ständigt beredda
att drömma vår dröm och ta över vår strid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar