galten Särimners myckna avdagatagande
samt sörja att denne behandlades så
och tappade lusten att återuppstå.
I oförskräckt trots mot naturens lagar
blev han slaktad och uppäten alla dagar
och återkom snällt varje morgon ny
genom dörren till svinstian frisk och kry.
Sedan kämparna ivrigt på Glysisvallen
i timtal slagit varandra i skallen
begynte de erfara god aptit
och larvade hem för att få sig en bit.
Då lockade sköldmörna bara på grisen
samt stekte och kokte densamma på spisen
och tillredde skinka och fläskkotlett
och sylta och mången annan rätt.
Och kämparna åto i ett och mumsade
men det hände ibland att de gnydde och grumsadesamt sade om grisen med otålighet:
något enahanda blir denna diet.
Av vredesmod då blevo sköldmörna röda
enär kämparna klagade på deras föda,
ty en kvinna som dylika tillmäten hör
bliver städse bedrövad och fattar humör.
Och när kämparna hungriga vände från striden
följande dag vid middagstiden
så levde den undrande grisen än,
ty de satte fram pannkaka åt sina män.
Kämparna åto och sade föga
fast på galten de slängde ibland ett öga,
fast galten som blivit åsidosatt
var sårad och höll sig med lätthet för skratt.
Och tänkte: hvi skall jag så bittert prövas?
Här tycks jag för framtiden icke behövas.
Och han lade sig ner och av sorgen dog
enär han av livet hade fått nog.
Så nu är det längesen slut på hans saga
vilket ofta och ivrigt vi bör beklaga,
ty med rådande fläskbrist och julskinkepris
skulle Särimner varit en välkommen gris.
Källa: Sign H
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar