Flyktingkatastrofen i Syrien har nått en fruktansvärd omfattning. Inte nog med att ett
inbördeskrig pågår i landet så dyker nu terrororganisationen Islamiska Staten (IS) upp och
mördar och lemlästar människor skoningslöst. Syrierna flyr, barn och vuxna, det handlar
i dag om 100 000-tals flyktingar som sökt skydd i Turkiet.
Och vad gör FN, den organisation som skall gripa in vid katastrofer av det här slaget.
Svaret är dessvärre, ingenting. Man sitter i sin skyskrapa i New York och sammanträder.
Då och då kommer en kommuniké och man utlyser en presskonferens. General-
sekreteraren Ban Ki-Moon yttrar sig och kräver ett slut på mördandet. Det är i sådana här
lägen vi skulle behöva ett handlingskraftigt FN, som snabbt kan ingripa och få ett slut
på eländet. Men man sammanträder och ingenting händer.
Ungefär lika tafatt hanterar man den begynnande pandomin i Västafrika, ebolan.
Man pratar och sammanträder och ingenting händer. Frivilliga läkare ställer upp, men
sjukdomen sprider sig och tycks vara svår att hejda.
Vad har blivit av vår världsorganisation som så många har ställt sitt hopp till?
Inga-Britt Ahlenius fick för några år sedan uppgiften att granska världsorganisationens
finanser. Hon utkom senare med en bok om tiden vid FN-högkvarteret. I boken riktar
hon stark kritik mot Ban Ki-Moon och hans förmåga att leda världsorganisationen.
Kan det vara så att en handlingskraftig världsorganisation käver ett ombyte på posten
som generalsekreterare. Mycket tyder på att det är det som behövs.
RB
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar