Det är svårt att frigöra sig från tanken att befälhavarens ambition att till varje pris hålla tidtabellen
kanske gick före kraven på högsta säkerhet. Uppenbarligen har fartyget med relativt hög fart
gått rakt emot den kraftiga sjöhävning som rimligen borde ha rått. Endast befälhavaren torde
kunna bedöma eventuella riskmoment i just denna speciella situation. Han hade naturligtvis
ingen aning om att bogvisirets låsanordningar var svaga. Hade de inte varit det så hade det
förmodligen bara blivit en mindre behaglig natt för passagerarna i den starka sjöhävningen.
Det som hände kan ju beskrivas som ett mardrömsscenario av allra värsta slag. När bogvisiret
släppte vattenfylldes bildäck på någon minut. Bussar, lastbilar och bilar kastades åt sidorna.
Slagsidan förstärktes snabbt. Man frågar sig om det överhuvudtaget är möjligt att ta sig ut
ur ett fartyg i ett sådant här läge när vattnet kommer forsande och lutningen gör att trappor
inte kan användas utan man måste klättra efter väggarna. Dessutom är det mörkt. Vem klarar detta?
Äldre och familjer med barn gör det inte. Antalet omkomna talar sitt tydliga språk.
Undertecknad hade rest med Estonia ett par gånger. Jag kan ännu drömma mardrömmar om
hur det såg ut inne i den här båten denna fruktansvärda natt.
Tidigare Estoniaresenär
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar