ESTONIAKATASTROFEN

                                                       ESTONIAKATASTROFEN

28 september 1994 sjönk bil- och passagerarfärjan Estonia ute på Östersjön  söder finska Utö
på väg från Tallin till Stockholm. Ombord på fartyget fanns 989 passagerare och besättningsmän.
Olyckan är den svåraste fartygskatastrofen någonsin i nordiska vatten under fredstid.
Förlisningen skedde omkring klockan ett på natten.
Vattentemperaturen var 10-11 grader Celsius och full
västlig storm rådde, vilket innebar att fartyget gick
i stort sett rakt mot sjöhävningen. För att hålla tid-
tabellen krävdes en fart på ca 16 knop. Belastningen
på fartygets frontvisir blev sannolikt mycket hög.

Den största nationalitetsgruppen ombord var svenskar,
sammanlagt 552. Av dessa omkom 501. Förutom
svenskar fanns ett flertal andra nationaliteter med
ombord, de flesta från Finland och Estland som
bilden härintill visar.

FARTYGET

Estonia byggdes 1979-1980 på ett tyskt varv, Meyer-Werft.
Hon byggdes för Viking Lines linje Åbo-Stockholm, som
förutom över Ålands hav huvudsakligen går genom skärgård.
1990-1991 gick hon samma route för Silja Line och hette då Silja Star. 1991-1993 gick
hon för Wasa Line mellan Umeå- Vasa och Sundsvall- Vasa. Hon hette då Wasa King.
Från 1993 gick hon för Estline på linjen Tallin-Stockholm och fick då namnet Estonia.

Hon var på 15 598 registerton, hade nio däck
och kunde ta 2000 passagerare. Hon var 155
meter lång och 24 meter bred. Besättningen
uppgick till 149 personer och därtill 37 övriga,
artister, musiker och praktikanter.

FÖRLISNINGEN

Haveriförloppet var mycket snabbt, Ingen organiserad
utrymning av fartyget hanns med.

kl 01.00      En matros hör en hård metallisk smäll från
                   bogområdet.
kl 01.05      Bogvisirets låsanordning brister.
kl 01.10      Stora vattenmängder forsar in på bildäck.
                   På några minuter får fartyget 15 graders
                   slagsida.
kl 01.15      Slagsidan ökar till 20-30 grader.
kl 01.22      Nödanrop sänds. Motorerna stannar.
                   Slagsidan ökar till 40 grader. Vatten slår in
                   genom fönstren.                                                                     ( Bogvisiret till höger)
kl 01.30      Slagsidan når 80 grader. Nödgeneratorn
                   upphör att fungera.
kl 01.48      Fartyget anses ha sjunkit helt.

RÄDDNINGSAKTIONER

De få som kunnat lämna fartyget fick simmande
ta sig till någon livflotte som utlösts automatiskt.
De första räddningsfartygen och helikoptrarna dök
upp strax efter klockan 0200. Två finska hkp lyckades
då rädda 7 nödställda. Vid niotiden på morgonen
hade 104 räddats av helikoptrarna.. Totalt deltog
26 från SF, S, DK och Est. Man lyckades rädda 137
personer av vilka 51 tillhörde besättningen och 86
var passagerare. Dessutom bärgades 95 döda

PASSAGERARLISTOR

Inga korrekta passagerarlistor hade upprättats. Antal
personer ombord har i efterhand beräknats till mellan
989 och 1058. Enligt Rikskriminalens ID-kommission
kan antalet ombord ha varit högre.

GRAVFRID

Det av regeringen tillsatta Etiska rådet rekommenderade
att förlisningsplatsen skulle ses som en gravplats.
Politikerna beslöt då att täcka över fartyget med betong
men detta arbete fick avbrytas efter hårt motstånd från
de anhöriga.
Gravfrid anbefalldes för haveriplatsen för att hindra
vrakplundring eller gravskändning genom dykningar
på  haveriplatsen. Vraket ligger på ett djup av 60-80 meter.

MINNESVÅRDAR

Många minnesmärken har rests efter katastrofen.
- På Djurgården intill Galärkyrkogården står det
  officiella Sveriges minnesvård.( Till höger).
- De anhöriga har låtit resa ett minneskors vid
  Ersta sjukhus.
- I flera kommuner finns minnesmärken till minne
  av omkomna kommuninnevånare.
- I förhållande till folkmängden var Estland det land
  som drabbades hårdast. Flera minnesmärken är resta
  i Estland, bland annat i Tallin och Pärnu.
- Även i Finland finns flera minnesmärken.

Underlag: Öppna källor