FYSISK FOSTRAN

När författaren till dessa rader gick i skolan fanns ett ämne som hette Fysisk fostran, idrott
heter det kanske idag. Minst en halv dag varje vecka ägnade vi då åt gymnastik, lagsporter
och annan idrott. En och annan idrottsdag fanns också inlagd i schemat.
När man diskuterar detta med sina barn och barnbarn finner man att den idrottsliga verk-
samheten nästan har försvunnit helt från barnens skolschema i dag.
För några dagar sedan besökte vi, ett par
välmående seniorer, Finland. Vad fick vi se
på finsk TV, jo, tävlingar mellan finska skolor
i allehanda idrotter. Livligt påhejade av
entusiastiska föräldrar och anförvanter. Vi fick
se dessa ungdomar löpa, hoppa höjd, kasta
spjut. Det var verkligen en fröjd för ögat och
själen. En idrottslig glädje av stora mått.
Vi frågade oss naturligtvis, när fick vi se något
sådant i svensk TV?
Ägnar sig svenska skolor åt idrott överhuvudtaget?
Det är nog dags nu att säga ifrån bestämt. Lyft fram
idrott och fysisk verksamhet på skolornas schema
hemma i Sverige. Ungdomen sitter numera framför
sina datorer  och ägnar sig åt onyttig icke produktiv
verksamhet stora delar av dagens fria timmar.
Idrottslig verksamhet tittar de möjligen på i TV.
En hel generation ungdomar är på väg att
pacifieras fysiskt. Allt är Skolöverstyrelsens fel.
Ge ungdomen mera tid för fysisk fostran. Än är
det inte för sent!!!

Underlag: Tankesmedjan Sherwoodskogen