SKÅNINGEN

   

                                     HUR VILL EN SKÅNING BESKRIVA SIG SJÄLV?

"Sverige består av Skåne och norr därom liggande fäbodar". Denna skämtsamma
lundensiska beskrivning av Sverige tyder på ett visst mått av självgodhet och självöver-
skattning. Är skåningen också sådan? Läs det följande och döm själv.

SKÅNINGAR ÄR INTE SOM ANDRA
Framför allt är han vacker. Han har inte
stockholmarens lömska blick, inte heller
göteborgarens hysteriska talesätt eller
smålänningens hasande gång. Inte sörm-
länningens låga fotvalv eller medelpadingens
dolskhet. Nej, skåningen är i sanning en
prydnad för mänskligheten. Likt ett majestä-
tiskt monument höjer han sig över slätten
Hans blick är ärlig och trofast, hans kinder
glöder av hälsa och hans hållning är rakryggat
reslig
Ändå, allra vackrast är han inuti. Där klappar
ett ädelt hjärta och där har en obefläckad karaktär
tagit sitt säte.
Lägg därtill en nästan överjordisk snabbhet i tanken, en klokhet och känslighet som saknar motstycke.
Ställ honom inför de svåraste problem, stapla upp framför honom all jordens bekymmer, kom
till honom med konflikter och elände. Han kommer att lyssna tålmodigt på dina jämmerliga
klagovisor, men du kommer också strax finna tröst i hans kloka lösning på världsaltets dilemma.
"Ja,ja", skall du höra honom säga, "de bler nock bra me de"( det blir nog bra med det).
 Genom sekler av med- och motgångar, sociala
och kulturella revolutioner,

 ockupationer och allehanda irriterande intrång
i vardagen, har skåningen lärt sig, att kommer
 bara tid så kommer säkert också råd. Blir man
bara siddande (sittande) är jordelivet inte konstigare
beskaffat än att det efter ett tag återgår i normala
gängor förr eller senare. Detta hindrar inte att
skåningen lärt sig ingripa i skeendena och ibland kan ertappas känna både upprördhet och engagemang.

.

Underlag: Lokala tankesmedjor i södra Skåne