RUNOR OCH RUNSTENAR

Det var i går, den 23 maj, runstenens dag. Såvitt känt firas inte denna dag på något speciellt sätt i
Sverige, men det finns förvisso anledning till en stilla reflektion över dessa säregna minnesmärken
från en svunnen tid. Runstenarna har bevarat minnet av personer och händelser som timade för tusen   till femton hundra år sedan ända in i våra dagar.

VEM RISTADE OCH RESTE STENARNA?
Runstenar ristades och restes inte av gemene man utan förmodligen av den tidens stormän och
kvinnor som hade råd att betala en runristare. En berömd sådan var Opir. Han var verksam som
runristare under 1000-talets senare hälft, vilket är den mest aktiva perioden för stenresning
i Mellansverige. Han efterlämnar omkring 80 stenar, av vilka de flesta är signerade. En annan
hette Åsmund Kåreson.

HUR MÅNGA RUNSTENAR FINNS DET KVAR?
Man har i Sverige hitintills hittat, uttytt och bevarat 3720 runstenar. En del är fortfarande kvar
på fyndplatserna, medan andra finns på muséer, inmurade i kyrkoväggar osv.
De flesta stenarna, ca 1490, finns i Uppland och Mälardalen. Gotland har 415 st, Östergötland
har 486, Sörmland drygt 400. Notabelt är att Dalsland, Härjedalen och Lappland bara har en
sten vardera. I övriga världen har man hittat 131 på Brittiska öarna, Irland 16, Island 47,
Färöarna 9. Totalt i övriga världen 3008 och sammantaget med de nordiska länderna 6728 st.

HUR GAMLA ÄR STENARNA?
Runstenarna är av varierande ålder. De flesta härrör sig från 1000-talet, men många är daterade
så långt tillbaka som på 300-talet . Man vet emellertid att runor ristades tidigare än så, men då
handlade det ofta om ristningar på bokträ, som naturligt nog förmultnade och försvann. Runor
användes tidigt som bomärken på redskap och verktyg.


VAD HANDLADE TEXTERNA OM?
Runstenarna på 1000-talet beskriver ofta enstaka
heroiska händelser och är ofta minnesmärken över
fallna söner och övriga anhöriga.Det finns dock
stenar som rests över enskilda människor som velat
framhäva sin betydelse och sitt ärorika liv.Några
stenar är resta av hustrur till en stupad make eller
 en son. Språket är enkelt och kraftfullt. Många
runstenar är veritabla konstverk med en underbar
prosa, till exempel Gripsholmsstenen till höger
 med den berömda texten:

Tola lät resa denna sten
efter sin son Harald, Ingvars broder
de foro manligen fjärran efter guld
och österut
gåvo örnen föda
de dogo söderut i Särkland

Med Särkland åsyftas förmodligen Turkiet. Gripsholmsstenen är en av ett trettiotal
stenar som beskriver det så kallade Ingvarståget, ett stort fälttåg som vikingarna gjorde
österut och som uppenbarligen  slutade illa.
Endast ett fartyg lär skall ha återkommit.
En annan mycket berömd sten är Rökstenen
i Rök i Östergötland. Den har världens längsta
runskrift. Vi föreslår att ni åker och beskådar
den och låter er fantasi flöda. Rökstenen till
höger.

Källor: Historiska muséet
            Wikipedia
            Tankesmedjan i Dalby