EN LOVSÅNG TILL EN KATT

Vi fick en liten kattunge här i Sherwoodskogen för ett par år sedan. Den var svart, men hade en
liten vit prick under hakan. Vi hade svårt att avgöra om det var en pojke eller flicka vi hade fått
så vi gav kattungen det könsneutrala namnet Findus. Så småningom såg vi ju att det var en liten
kattfröken, så vi gav henne namnet Pricken, efter den vita fläcken hon hade.
När hon var könsmogen, efter 6 månader ungefär,
fick hon p-piller som veterinären skrev ut.  De här
små pillren blandade vi in i kattmaten och vi var
ganska säkra på att det nu inte skulle bli några
kattungar Men när husse och matte var på en resa
i  Spanien och Pricken var inhyst på ett katthotell
kommer det bud hemifrån att Pricken nedkommit
med sex ungar. Hotellägaren kunde naturligtvis
inte klandras, katten hade bara varit där en vecka.
På något sätt hade hon lyckats undvika att äta upp
pillren, hon hade avslöjat oss helt enkelt.
Pricken skötte sina ungar på ett föredömligt fint sätt. Hon är lugn, stabil och oftast glad.
När hon kom hem med sina ungar för första gången satte hon genast igång med att söka
efter en lämplig plats där hon kunde boa sig och sina ungar. Hon bar omkring ungarna i
nackskinnet kors och tvärs i huset tills hon hittade en plats hon gillade under en gammal
symaskin i ett av sovrummen. Kattkorgen som var framställd kom aldrig till användning.
Under symaskinen, med sandlådan på nära  håll höll hon sedan till med sina ungar.

Det var inte möjligt att ha alla dessa katter i huset
så vi gick ut till släkt och vänner med bud om en
kattunge. Många spekulanter strömmade till för att
titta och välja. Någon unge hade vita tassar, någon
verkade livlig,  någon annan lugnare och en annan
kelig. Så småningom fanns en unge kvar som ingen
hade valt, Hon hade inga vita tassar och ingen särskild
färgtäckning på ryggen, men nyanserna formade sig där
till en rutmönster så hon fick därför heta Rutan. Det
visade sig snart att Rutan var en särdeles trevlig liten
kattunge, lugn och stabil som sin mamma och glad, sällskapssjuk och full av upptåg. Det
var  glädjande att just hon hade blivit kvar.
När också hon började närma sig könsmogen ålder tog vi Pricken och Rutan i var sin bur
och åkte till djurkliniken. Detta var faktiskt ett svårt beslut att fatta, men nu är alltså båda
kastrerade.
Det har nu gått några månader sedan detta hände och bådas uppträdande och humör är
fortfarande oklanderligt. Mamma Pricken tycker om sin dotter som nu börjar bli vuxen.
Båda är fortfarande lika glada och sällskapssjuka. Mamma Pricken och hennes goda anlag
skall hedras mest för att detta kattäventyr tycks få en lycklig fortsättning.

Underlag: Kattägare i Sherwoodskogen