Denna dikt skrevs av Alf Henrikson dagen efter de allierades landstigning i Normandie 1944.
DEN HISTORISKA DAGEN
Våra barnbarn skall undra om femtio år, de skall fråga och säga som så:
Kan du minnas den stora dagen? Hur var det, hur kändes det då?
Och då svarar vi tankfullt med åldrig röst: Vi sov, så vi hade förfall.
Vi hörde på radion efteråt, men vi låg i vår säng när det small.
Vi steg upp till vår knastrande apparat och skruvade London in
och då talade Eisenhower därur med den djupa basrösten sin,
och vi hörde kung Haakon av Norge till sitt land skicka hem en apell
och kommunikéerna tuggades om i ett från morgon till kväll.
Men av blodet som färgade Ornefloden röd och stränderna däromkring
och av skriken från tusen sårade män förmärkte vi ingenting.
Vi såg inga kvinnor och barn för vår syn begravas i aska och grus,
och vår tanke och inbillning kretsade knappt kring brinnande städer och hus.
I radio hörde vi marschmusik och de dånande flygplanens sång.
Vi var glada och tänkte på seger och drömde om krigets slut,
för vi visste ju inte så noga då hur det hela i närbild såg ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar