Vikingarna färdades utan kompass över norra Atlantens bölja.
Vädret var mestadels mulet och mörkt utan sol eller stjärnor att följa.
Men de hade en solsten av kalkspat ombord, den lyfte de lodrätt mot skyn,
och ett mönster av polariserat ljus såg de i den för sin syn.
Därav kunde de sluta var solen stod och fastställa väderstrecken.
I princip såsom insekter hittar hem fann de vägen, o under och tecken.
I sin navigation genom dimma och regn och atlantiska oväders vin
var den blodige vikingen blott en elev av fjärilar, humlor och bin.
Underlag: Motsols av Alf Henrikson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar