PRÄSTEN FRÅN LUSAKA

Vi var fyra stycken från Sherwoodskogen ute på ett FN-uppdrag i Afrika, i Belgiska
Kongo, som landet hette i början på 60-talet. Vi hade hyrt en bil och var nu på väg
mot Victoriafallen på gränsen mellan Zambia och Zimbabwe.
Det är svårt att tänka sig något mörkare än den afrikanska natten eller något blötare
och halare än de röda grusvägar som vi åkte på.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vi hade hyrt våran bil i Elisabethville
Lumumbashi som staden nu heter
vi har kört sextio mil och har blott stannat till
för att tanka och för enskildheter.


Det är regntid och vägen är lerig och hal
och  vi närmar oss staden Lusaka
det har mörknat och billjus ger klen marginal
för att hinder på vägen bevaka.



På en raksträcka då vi en människa ser
och en bil som har nosen i diket
när vi närmar oss ser vi en präst och han ber
om snar hjälp uppifrån himmelriket.

Och han står däri regnet och fortsätter be
tycks ej märka att vi nu har stoppat
om han tittat så skulle han faktiskt fått se
fyra man som ur vår bil har hoppat.

Sedan lyfter vi bilen på vägbanan opp
och vår präst tror det pågår ett under
kan väl hända vi också då närde ett hopp
att från himlen få höra ett dunder.

Sedan tackar han Gud, intensivt nu han ber
liksom mässande vid bönepallen
mot profanare under dock vi oss beger
för vårt mål är Victoriafallen.

Underlag: Självupplevt