EDVARD PERSSON

Det finns många vackra kyrkor på Kulla-halvön i nordvästra Skåne. En sådan är
Jonstorps kyrka, en vitkalkad kyrka med trappstegsformat torn. Den är från 1100-
eller 1200-talet och är tillägnad Sankt Olof, Norges skyddshelgon.
Vi var några från Sherwoodskogen som for förbi kyrkan härom dagen. Vi tyckte
den var vacker och stannade till för att se på den närmare. En iögonfallande grav
på kyrkogården tilldrog sig vår uppmärksamhet. Det visade sig vara Edvard Perssons
grav
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
CARL EDVARD PERSSON
Han föddes 17 januari 1888 i Sankt Pauli församling
i Malmö och dog 19 september 1957 i Jonstorp i nord- 
västra Skåne. Han var Sveriges mest folkkära film-
skådespelare under många år på 40-talet.
Han var son till timmermannen Anders Persson, född
1854 i Genarp och hustrun Bengta Olsson, född 1854
i Anderslöv. Vid födseln bodde familjen på Mjölnar-
gatan 4 i Malmö. 
1916-33 var han gift med pianisten Ellen Rosengren
och hade med henne två barn. Från 1933 till sin död
var han gift med Mim Persson, född Ekelund.

SKÅDESPELARBANAN
Edvard inledde sin skådespelarbana som 16-åring

med amatörteater i Malmö Folkets hus. Han rymde 
som 16-åring till Stockholm för att söka in på Dramatens
elevskola, men han fick rådet att sätta sig på skol-
bänken. Men han fick jobb som statist och spelade 
sedan teater, fars och revy med resande teatersällskap.
1909 mötte han sin första fru och flyttade med henne
till Helsingfors och bodde där 7 år och var då verk-
sam vid Apolloteatern.
Tillbaka i Malmö började Edvard bli allt mer populär
inte bara som sångare utan även som skådespelare på
Hipp och Friluftsteatern. Redan under tiden på Hippo-
dromteatern i Malmö på 1920-talet spelade han till-
sammans med Adolf Jahr in ett par enkla och anspråkslösa stumfilmer. Den första film-
rollen fick Edvard 1924 i stumfilmen "Studenterna på Tröstehult" där handlingen var
hämtad från en av de pjäser som han hade agerat i på Folkets hus-teatern. Hans första
ljudfilm var "Söderkåkar".

EUROPAFILM
1933 skrev Edvard under ett kontrakt med Europafilm. Detta var Edvards största misstag.
Årslönen var 24 000 kronor, utan bonusar vid stora framgångar, för Europafilm ett
riktigt guldkantat kontrakt.
Åren 1933 - 56 gjorde Europafilm under ledning av 
Gustaf Scheutz ett 30-tal filmer med sin vinstmaskin
och deras främsta ansikte utåt i huvudrollerna.
Han var populär inte bara i Sverige utan även i
det tyskockuperade Danmark på grund av sitt
lantliga lugn och spridande av gemenskap i oros-
tider. Hans filmer "Söder om landsvägen" och 
"Kalle på Spången" kunde visas på biograferna
fyra gånger per dag i ett års tid.
1946 medverkade Edvard i den första färgfilmen i 
Sverige "Klockorna i gamla stan".

I augusti 1945 reser han med SS Drottningholm till
 USA, där han genom sina filmer blivit mycket popu-
lär bland svenskamerikanerna. I svenskbygderna 
gav han ett trettiofemtal konserter. 

Edvard spelade in 45 långfilmer samt gjorde 226
insjungningar på 78-varvsskivor, till exempel
"Jag är en liten gåsapåg från Skåne", "Vi klarar
oss nog ändå" och "Jag har bott vid en landsväg".

SLUTET
Edvards popularitet avtog mot slutet av 40-talet. 
År 1950 flyttade han till Jonstorp med sin andra
 fru Mim Persson. Hans hälsa blev allt sämre och 
han fick problem med hjärtat.
 1957 dog han av en hjärnblödning. Han dog fattig 
men kunde ha varit en rik man efter sin 
fantastiska karriär.
Tidningen Kvällsposten instiftade 1979 Edvard-
priset som årligen utdelas till framstående
 personer inom svenskt nöjesliv.

Underlag: Kvällsposten och Wikipedia