KLIMATDEBATTÖRER

Johanna Möllerström hade i SvD den 8 december ett inlägg om dagens, ibland smått
hysteriska, klimatdebattörer, ett inlägg som alla dessa och även våra politiker borde
ta del av.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hon frågar sig vad som skulle hända om vi i västvärlden skulle råka i krig och våra och
våra barns liv hotades. Vi skulle naturligtvis vidta extraordinära åtgärder för att
om möjligt överleva.
Bland en del klimatdebattörer framställs den globala uppvärmningen som om ett krig är på väg att bryta ut, som om det nu handlar om liv och död, om outsägligt lidande och om 
mänsklighetens existens.

Den logiska slutsatsen vore då, precis
som i en krigssituation, att föreslå och
 genomföra sådana extrema åtgärder 
som kan tänkas ha effekt. Ett skäl till 
att inte ta dessa domedagsprofeter på
 allvar är att konsekvenserna av deras
 lägesbeskrivningar uteblir.
Det börjar med att mänskligheten mer
eller mindre är dömd till undergång. 
Sedan kommer förslagen på vad vi 
ska göra åt det:
Betala lite mer för bensinen, äta mera grönsaker och framför allt inte dricka ur sugrör. 
Tamheten och det näst intill meningslösa i de här förslagen står i bjärt kontrast till hur 
läget målats upp.

Klimathotet skall alltså mötas med mer tågåkande och färre hamburgare? Detta trots
att det står fullständigt klart för de flesta av oss som lyssnar på experterna att även om
varenda medborgare i EU och USA skulle sluta att flyga, sluta att köra bil och dessutom
bli veganer på kuppen så skulle  temperaturuppgången bara påverkas ytterst marg-
inellt. Men de extraordinära åtgärderna saknas helt, som krav på att bygga ut kärn-
kraften kraftigt, att exportera stora mängder
kärnkraftsproducerad el, att stänga alla kol-
kraftverk, att verka för ekonomiska eller rent-
av militära sanktioner mot länder som Indien
och Kina för att stoppa deras lavinartade ök-
ning av koldioxidutsläpp. Sådana åtgärder
skulle faktiskt kunna få effekt.

Man kan ana, säger Johanna vidare, att anled-
ningen till att de extrema förslagen saknas är att dessa debattörer egentligen inte tror på
något verkligt existentiellt hot utan att vi kan anpassa samhället till det förändrade kli-
matet och att vi kanske kan utveckla en teknik som avlägsnar koldioxid i atmosfären.

Avslutningsvis säger hon, att den dagen 
de här klimatdebattörerna lyfter blicken
från charterflygandet och sugrören kom-
mer hon att vara mer benägen att ta deras
alarmism på allvar. Tills vidare betraktar
hon klimatfrågan som en av människans
utmaningar men inte som ett existentiellt
hot.


Underlag: SvD och Johanna Möllerström via vår Toröredaktion