SOCIALDEMOKRATINS KRIS

Socialdemokraterna är i kris. Rosen börjar slokna. Dåliga opinionssiffror och medlems-
raset pekar mot en katastrof. Nu är  också LO på krigsstigen. Karl Petter Thorwaldsson
säger tydligt att det blir allt svårare för honom som ordförande att stödja regeringens 
politik och han kräver förändringar som slår sönder januariöverenskommelsen. Inom
LO har flera förbund redan dragit bort sitt ekonomiska stöd till partiet eftersom de anser
att de själva hanterar pengarna bättre.

Det är socialdemokratins och hela arbetar-
rörelsen politiska grund som håller på att
rasa. LO bildade partiet för att fackförenings-
rörelsen skulle få koncentrera sig på de fack-
liga frågorna. Socialdemokratins uppbyggnad
handlade helt om att skaffa så många röster
som möjligt och att skapa en stark organisation,
det vill säga så många medlemmar som möjligt,
men detta håller inte längre.

Frågan är hur långt är Löfven beredd att gå 
för att få behålla makten? Länge har den socialdemokratiska rörelsen tummat på sia
viktigaste principer för att behålla en stark folkrörelse och värna demokratin. Nu är
frågan om partiets ledning blivit så korrumperad att makten skall behållas till varje
pris. Det brukar kallas obligarki när ledningen styr genom sitt fåtalsvälde och sina an-
ställda ja-sägare. Skall socialdemokratin kunna räddas som en trovärdig politisk rörel-
se är det nog läge nu att lämna ifrån sig regeringsmakten.

Regeringens kräftgång illustreras bra av decemberöverenskommelsen men kanske ännu 
bättre av januariavtalet. De fyra samarbetspartierna slog sig till ro, upprättade 73 punkter 
och var redo att genomföra sina punkter till nästa val. 
Att de saknade majoritet i riksdagen var ingenting de tyckte påverkade deras plan.

Sedan händer det oväntade. Vänsterpartiet lierar sig med M och KD och accepterar
stöd från SD och fäller regeringens förslag. Centerns vice ordförande Anders W 
Jonsson konstaterade med förvåning att detta trodde han inte skulle kunna hända.
Socialdemokraterna löpte amok med V och anklagade dem för samarbete  med höger-
populister.
Man har kunnat se tydligt i den politiska retoriken att januaripartierna ogärna gör
djupare analyser av problem utan hellre sätter sig på moralens höga hästar och
pratar om "vi och dom". Striden har ofta stått mellan de goda demokraterna och
den onda högerpopulismen och dess nya svans.

Löfvens senaste utspel där han i en intervju med Expressen kopplade de förnedrande
ungdomsrånen till alliansregeringens jobbskatteavdrag har verkligen inte förbättrat
läget för Löfven personligen eller för regeringen. Ifrågasättanden kommer från alla
håll, även från de egna leden.  En omedelbar reaktion kunde utläsas i opinions-
mätningarna, SD går förbi sossarna och blir Sveriges största parti.

Förvisso är framtiden osäker. Vad Sverige behöver just nu är en stark  ledare.

Underlag och idé: Lotta Gröning, Expressen