VARGMJÖLK OCH TROLLSPOTT

Vargmjölk Lycogala epidendrum är en slemsvamp som lever på död ved. Frukt-
kropparnas färg varierar mellan att vara lysande tuggummirosa, gammalrosa
och olika nyanser av grå.
Den gula slemsvampen kallas i folkmun
Trollspott och är alldeles kletig. Det tyder
på att slemsvampen befinner sig i ett plas-
modium-stadium, men håller på att dela 
upp sig för att bilda fruktkroppar. Läs om
deras livscykel nedan.


Slemsvamparna är namnet till trots inte 
alls släkt med svamparna. Det är till och 
med så att djuren är närmare släkt med slemsvampar än vad slemsvampar är 
släkt med svampar. Men av tradition studeras slemsvampar av botaniker och
det är i svampböcker man kan läsa om dessa fascinerande varelser. Zoologernas
klassificering är mer korrekt då de betraktar slemsvamparna som en klass i 
stammen amoebozoa, alltså amöbor.

Amöbornas livscykel har fyra olika stadier.
Slemsvamparnas fruktkroppar är ofta det
stadium vi får se ute i naturen. Fruktkroppar-
nas funktion är att producera sporer som är
det första stadiet i en slemsvamps liv. Ur
sporerna kommer sedan könsceller som kan
röra sig fritt med hjälp av flageller eller genom
att hasa sig fram på amöba-vis.

I detta andra livsstadie söker könscellerna upp andra könsceller och smälter samman
parvis med varandra i en befruktning. Dessa befruktade celler söker sedan upp andra
befruktade cellkärnor och smälter samman med dem.

Till slut har alla förenade kärnor bildat en

amöbaliknande varelse som kallas plasmo-
dium, det tredje stadiet av livscykeln.
Plasmodiets beteende gör det lättare för oss 
att förstå att slemsvamparna är närmare 
släkt med djuren än med växterna.

I brist på föda tillväxer plasmodiet normalt
med en hastighet med en millimeter per tim-
me och har ett tillväxtrekord på två cm per 
timme.

 Genom att omsluta och lösa upp föda som svampar, bakterier och multnande organiskt
material tillgodogör sig plasmodiet näring. Det fjärde stadiet är fruktkroppsstadiet.
Inför detta delar många slemsvampsarer upp sig i mindre delar och varje del bildar
sedan en egen fruktkropp som så småningom kommer att bidra med egna sporer.






Underlag: Artsidan i Wikipedia