Sju av tio barn som frågar sina föräldrar om swish får, ja, det händer nog rätt ofta att de för över en slant. Det visar en ny undersökning. När SVT (4/5) intervjuar barnen på stan är de nöjda, tillstår glatt att de brukar få pengar när de ber om det. Föräldrarna verkar mer skamsna. Medger att jo, ja, det händer nog rätt ofta att de för över en slant. I vissa fall lär det ska vara fråga om hisnande stora summor, flera tusen kronor på ett bräde, till ren shopping.
Man förstår, rent instinktivt, att det är just som Finansinspektionens stränga expert säger: att swishande skapar ekonomiska ovanor som inte förbereder barnen på den verklighet de kommer att möta. "Det handlar om att ge sitt barn en verktygslåda", förklarar han. "Annars kanske man inte ser pengar som en begränsad resurs, och privatekonomi handlar ju i grund och botten om att hushålla med sina resursen".
Visst. Visst. Det är bra att barn lär sig hålla i pengar: Planera. Spara. Allt sådant. Verkligen! Och det måste ju finnas gränser.
Samtidigt är det mycket i barn- och ungdomen som inte är ett dugg likt hur vuxenvärlden tar sig ut. Ta till exempel en så grundläggande sak som att de ju nästan aldrig får bestämma någonting själva. Åtminstone inte över de stora viktiga sakerna.
Det ansvarstagande de kan öva på i föräldrahemmets skyddade livsvekstad är att hjälpa till. Göra hushållssysslor. Se sin del av helheten. Det finns faktiskt en stor studie från den danska statens forsknings- och analyscentrum för välfärd, VIVE, som visar just på vikten av detta.
Men vänner av ordning kan genast sluta applådera. För faktiskt kom denna stora studie även fram till något annat, som är mycket intressant i sammanhanget, men som väl inte lär bli lika populärt eftersom det går emot den rådande trenden av att förespråka hårda tag och ordning och reda gentemot det uppväxande släktet.
Av studien - som omfattar 6000 barn- framgår nämligen att dom som klarar sig allra bäst i livet är de som forskarna uttryckligen definierar som curlingbarn: alltså de som får mycket hjälp och stöd under uppväxten.
Inom rimliga gränser, förstås. Man ska inte låta barn få allt de pekar på, genast när de pekar på det. Självklart inte. Men det är också lätt att förebrå sig själv för småsaker alldeles i onödan. Att göra som föräldrar har gjort i alla tider --sticka till sitt barn något extra här och där -- är just en sådan sak.
Underlag: Lisa Magnusson, ledarskribent DN.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar