OS i Paris rullar på och många svenskar gör sig bemärkta: Truls, Sarah, Armand, Tara. Ungefär så var det också för hundra år sedan i samma stad, men från den begivenheten har ett annat svenskt namn hamnat i blickfånget för kuriösa idrottsminnen: Selma Lagerlöf.
Hon var inte precis någon atlet -- som alla idrottsutövare kallas nu för tiden.
Sedan barndomen hade hon svårt att röra på benen och kallades enligt vad hon själv berättat "Jäkla haltebolink" av en gosse. När det drog ihop sig till OS 1924 hade hon ändå vunnit VM i litteratur i form av nobelpriset. Och just det året klev hon vidare till olympens höjder. Vad hon gjorde? Hon ingick i den jury som utsåg pristagare i litteratur. Doktor Lagerlöf var tveksam till att ta på sig detta udda uppdrag utöver allt annat som följde med hennes världsvida kändisskap. "Men det är svårt att neka" skrev hon med sin omisskännliga handstil till en adressat på kungliga slottet. Igor Stravinsky hade ju tackat ja till att döma i musik.
Bakom det hela låg naturligtvis Pierre de Coubertin (ovan), den franske baronen, som 1896 skapade moderna olympiska spel efter antik grekisk förebild.
Tävling i sköna konster förekom inte på antikens OS, men en vitter guldmedaljör har noterats i svunna tider, nämligen en tävling i musik (!) på order av kejsar Nero. Vem som vann? Densamme naturligtvis. Baron de Coubertin drev på för att det i hans lekar skulle tävlas även i vittra idrotter. Trots motstånd, inte minst från svensk sida, lyckades han införa det 1912. Just precis, under "solskensolympiaden" i Stockholm.
Två tyskar, Georg Hohrod och Martin Eischbach, som ingen hade hört talas om, delade på OS-guldet. Deras vinnande poem inleddes så här i svensk översättning: "O idrott, gudagåva, du dryck som skänker liv! Som kastar strålar av ljus i arbetstyngd tid." Några år senare kröp det fram att dessa okända författarnamn var täckmantel för en viss fransos och baron.
Tolv år senare 1924 gick guldet till en ganska okänd fransos Charles Louis Proper Guyot, med artistnamnet Geo Charles. Silver knep en även på hemmaplan mindre bekant dansk, Josef Petersén. Till doktor Lagerlöfs heder bör framhållas att hon knappast hade något tungt ord med i laget. Hon hade ställt som villkor att hon skulle slippa åka till Paris och att hennes insats i "den olympiska domstolen... naturligtvis skulle gälla enbart svenska arbeten."
Mon visst tillhör namnet Selma Lagerlöf OS-historien.
Underlag: Denna historia är berättad för bloggredaktören av Hans O Alfredsson, avdankad murvel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar