JÄMTGUBBEN

En av oss här i Sherwoodskogen har bott i Jämtland några år. Han berättar ibland om
åren där och om möten med jämtar, många var trevliga men sällan glada, däremot tåliga
och strävsamma. Många hörde dessvärre till kategorin surjämtar, i betydelsen ofördrag-
samma och långsinta, men de var inte i majoritet. Men han älskade den jämtländska 
naturen kunde vi andra förstå. Men vad gäller Viktor, som det berättas om nedan, så får
man nog räkna honom som surjämte.

Jämtgubben
En sorglig historia förvisso det här
den handlar om jämtgubben Viktor
upp till mogen ålder han ingen haft kär
och far hans var skogsvårdsinspektor.

När så sent omsider hans fader gick bort
försökte han skaffa en kvinna
han tänkte nog mest på sin egen komfort
en hjälpreda sökte han finna.

Annons uti tidningen satte han in 
en hushållerska då han sökte
en dam ifrån trakten ett svar skickar in
den enda hon var som försökte.

Och nu, tänkte Viktor, nu rustar jag opp
en rörmokare drog in vatten
för hushållerskan hade blivit hans hopp
han ville ha sällskap om natten.

När köket var klart genast rörmokarn for
med honom så följde då kvinnan
hon tyckte att hellre hos honom hon bor
och Viktor blev ensam som innan.

När jag träffar Viktor han var sjuttiofem
och bodde alle´n i sin stuga
han var riktigt ensam, jag bjöd honom hem
till mig, mina barn och min fruga.

Med tåg ifrån Jämtland till Stockholm han for
och stannade i fjorton dagar
hos oss under tiden han äter och bor
och gör vad som honom behagar.

Den dag som han anlände gav han min fru
ett fläskstycke, en smula härsket
när han skulle åka han frågade nu
om något fanns kvar utav fläsket?

Att Viktor var om sig och kring sig som få
det kunde vi alla bejaka
men detta var lite för magstarkt ändå
att fläsket han kräver tillbaka.

Min fru går till slaktarn och inhandlar fläsk
och glädes med rörmakarns maka
den jämtgubbens gnidenhet var ju grotesk
hon kan honom lyckligt försaka.

Underlag: Eget