SÄRIMNER

Det finns anledning att återuppväcka minnet av galten Särimner som ideligen blev
slaktad och uppäten av kämparna i Asgård. I dessa rader har vi tidigare avhandlat
det liv som fördes djupt inne i asken Yggdrasil, allt enligt Snorre Sturlasson.
Nedanstående kväde är författat av Alf Henrikson. Han låter galten avlida för gott
i sista akten. Detta kan vi naturligtvis inte godta, i synnerhet inte i dessa dagar, bara
en månad före jul då kött- och fläskätandet debatteras som allra livligast.
Måtte sagan om Särimner få leva vidare!
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Till Särimners minne
Nu vilja vi minnas med stort beklagade
galten Särimners myckna avdagatagande
samt sörja att denne behandlades så
att han tappade lusten att återuppstå.
I oförskräckt trots mot naturens lagar
blev han slaktad och uppäten alla dagar
och återkom snällt varje morgon ny
genom dörren till svinstian frisk och kry.
Sedan kämparna ivrigt på Glysisvallen
i timtal slagit varandra i skallen
begynte de erfara god aptit
och larvade hem för att få sig en bit.
Då lockade sköldmörna bara på grisen
samt stekte och kokte densamma i spisen
och tillredde skinka och fläskkotlett
och sylta och mången annan rätt.
Och kämparna åto i ett och mumsade
men det hände ibland att de gnydde och grumsade
samt sade om grisen med otålighet:
något enahanda blir denna diet.
Av vredesmod då blevo sköldmörna röda
enär kämparna klagade på deras föda,
ty en kvinna som dylika tillmälen hör
bliver städse bedrövad och fattar humör.
Och när kämparna hungriga vände från striden
följande dag vid middagstiden
så levde den undrande grisen än,
ty de satte fram pannkaka åt sina män.
Kämparna åto och sade föga
fast på galten de  slängde ibland ett öga,
men galten som blivit åsidosatt
var sårad och höll sig med lätthet från skratt.
Och tänkte: hvi skall jag så bittert prövas?
Här tycks jag för framtiden icke behövas.
Och han lade sig ner och av sorgen dog
enär han av livet hade fått nog.
Så nu är det längesen slut på hans saga
vilket ofta och livligt vi bör beklaga,
ty med rådande fläskbrist och julskinkepris
skulle Särimner varit en välkommen gris.

Ur: Alf Henriksons "Stångkorv & Bordeaux"