MAJ MÅNAD 2022

 I maj brukar vi få höra göken, hagarna börjar täckas av vitsippor och gullvivan tittar fram. Björken börjar lövas undan för undan i hela Sverige. Några dagar in i maj brukar boken slå ut i södra delen av landet, i Svealand cirka tio dagar senare. Potatisen måste i jorden. Färskpotatis till midsommar klarar inte många amatörodlare av, för det krävs i allmänhet växthus.

Skomakarens kortsemester infaller i maj mellan hägg och syren.

Om dessa korta och väldoftande dagar skriver Alf Henrikson så här:

Jag såg att häggen blommade

det kom en doft av den.

Då gick jag till min älskade

och sade: Se och känn.

Hon stod vid makaronerna,

hon sydde på en klut.

Och när hon lyfte blicken

hade häggen blommat ut.

I maj är dagen sexton timmar lång i Skåne, sjutton timmar i Svealand, tjugo timmar eller mer i Lappland.

Inte rör det oss nämnvärt att romarna i forntiden hade en gudinna som hette Maia. Om henne finns inte mycket att berätta; hon var en vegetationsgudomlighet, och till henne offrade man i maj som alltså rimligen har fått sitt namn efter henne.

VALBORG

April avslutas med valborgsmässoafton men fortsätter förvisso för många en bit in i maj.

Valborg firas i flera europeiska länder, förutom i Sverige och Finland, även i Estland, Lettland, Tjeckien, Slovenien och naturligtvis i Tyskland varifrån seden kom en gång i tiden. Sedan 1400-talet firas dagen till minne av det tyska helgonet Sankta Walpurgis. Hon blev helgonförklarad 1 maj. Hennes namn förknippas med en förkristen germansk vårfest som hölls denna dag och som av kristendomen stämplats som en häxsammankomst. Man trodde på och omhuldade myten att häxorna for iväg till sina festplatser på kvastar, i Tyskland till Brocken, högsta spetsen på berget Hartz, och festade om där tillsammans med djävulen. För att oskadliggöra dessa spökerier började man tända eldar och skjuta skott. Sådan var den kristna förklaringen till dessa seder. I vår tid fortsätter vi tända brasor och skjuta fyrverkerier, hylla vårens ankomst med sånger och högstämda tal. Valborg har numera kommit att bli en helg som firas av många, familjer, föreningar och i dessa tider kanske främst av den studerande ungdomen från olika läroanstalter, universitet och högskolor. Dessvärre går firandet ibland till överdrifter som bilden nedan från Uppsala 2010.

VÄRLDEN VÅREN 2022

Världens uppmärksamhet har under hela månaden april varit riktad mot kriget i Ukraina och kommer väl att fortsätta så i maj.. 24 februari invaderade Ryssland landet. Putin hade sannolikt räknat med en enkel militär promenad till Kiev, soldaterna lär skall ha haft paraduniformerna med sig. Efter mer än två månaders strider håller dock ukrainarna stånd i stora delar av landet och har tillfogat ryssarna mycket kännbara förluster. Putin har succesivt fått dra ner på sina ambitioner och säger sig nu koncentrera sig på områdena i söder och sydost vid Svarta havet med målsättningen att hålla förbindelsen mellan Ryssland och Krim öppen.

Många västländer har under hela kriget försett Ukraina med lättare vapen i stor omfattning, de senaste dagarna har tyngre vapen utlovats, bland annat artilleri.

Det bedöms allmänt att Putin vill ha något viktigt att meddela ryska folket på segerdagen 9 maj på Röda torget i Moskva. Frågan är vad han skall hitta på. Han har ju misslyckats med det mesta han gett sig in i. Hans krig i Ukraina har varit ett stort militärt misslyckande. Vad han lyckats med är att skjuta sönder stora delar av bebyggelsen i många städer och därmed orsakat tiotusentals civila dödsoffer.

Förr eller senare kommer denne man att hamna inför krigsförbrytardomstolen i Haag.

 

Här hemma tycks vi, tillsammans med Finland, gå mot ett medlemskap i Nato.

Maj månad blir i sanning en spännande månad att uppleva för oss alla.

Alf Henrikson får avsluta dessa rader med några tankar:

VÅRBRUKET

Här strider måsarnas jägarstam

över åkern i sakta mak.

Vad de berövar jorden där fram

släpper de ut där bak.

Underlag: De äldste i Sherwoodskogen

UKRAINAS ARV FRÅN KOSACKERNA

                                                       Svenskby i Ukraina

Ukrainarna  är stolta över sitt kosackarv. De sjunger om det i nationalsången och många ynglingar är i dag klippta som kosacker. Kosack kommer av det turkiska ord som betyder "fri man" men också "nomad" eller "äventyrare". De är ättlingar till livegna bönder som på 1500- och 1600-talen rymde från adelsgodsen som låg i dåtida polsk-litauiska samväldet som i dag är Ryssland, Ukraina och Belarus.

De flydde till de vida stepperna norr om Svarta Havet väster om Djnepr, där de blandats med äventyrare på jakt efter lyckan, desertörer, brottslingar på flykt, rutener, polacker, litauer och till och med skottar.

Det blev som ett eget folk med egna lagar och traditioner, mest kända för sin militära skicklighet och berömda för sin ovanliga djärvhet och spänstighet. Det var dessa fria, otämjda kosacker som la grunden till det första moderna Ukraina på 1600-talet.

Kosackerna slogs alltid tappert för Polen-Litauen, men när de polska herrarna inte hade vett att tillräckligt uppskatta deras offervilja och ge dem självstyre, vände sig kosackerna mot dem, ställde till med ett extremt blodigt uppror (Khmelnytskyjupproret) vilket i stället för befrielse resulterade att halva Ukraina, öster om floden Dnjepr, hamnade i ryska händer. 

En av de mest kända kosackledarna hette Ivan Stepanovitj  Masepa.

Han var sextionio år då han slöt allians med Karl XII, då han tågade genom dagens Ukraina mot Peter den store. Som kosackernas överbefälhavare hade Matseba titeln hetman. Han och några tusen kosacker var med vid Poltava och flydde sedan med Karl XII till Bender i dagens östligaste Moldavien. Det var kosackerna som hittade vägen 

över den väglösa steppen. I Bender avled Matseba strax efteråt. Karl XII beordrade en pampig begravning. Kosackerna kämpade vidare. Många bildade egna regementen i  ryska armén och var Napoleons farligaste motståndare i Ryssland. "Hade jag dem i min egen armé hade de jag kunnat tåga över hela världen", ska Napoleon ha sagt. Deras ständiga attacker i bakhåll gjorde att Napoleons armé inte lyckades ta sig hem igen.

De ukrainska kosackernas tradition av militärt mod, viljan att aldrig ge upp lever vidare och är grunden till den stridsmoral som ligger bakom Ukrainas tappra motstånd i dagens krig mot Ryssland.

Underlag: Herman Lindqvist
 

OSTINDIEFARAREN GÖTHEBORG SEGLAR IGEN

Ostindiefararen Götheborg kommer att avsegla från Göteborg 8 juni 2022 med planerad ankomst till Shanghai i september 2023. Skeppet kommer att segla i Östersjön och Nordeuropa för att sedan fortsätta till Medelhavet. Under vintern 2022-2023 kommer skeppet att stanna i Medelhavet, för att under tidig vår2023 segla mot Asien. Målsättningen med expeditionen till Asien är att använda skeppet som en plattform och mötesplats för företag och partners med fokus på hållbarhet och stora möjligheter för svenskt näringsliv.

SLUTET OCH EN BÖRJAN FÖR OSTINDIEFARAREN

S/S Götheborg är en kopia av den ostindiefarare Götheborg som gick på grund och sjönk vid Hunnebådan i Göteborgs hamninlopp, några hundra meter från kajen och efter flera månaders seglats. Vid olyckstillfället fanns en erfaren lots ombord. Vädret var vackert och vinden "foglig", svag och kom in akterifrån.

Flera års noggranna undersökningar tyder på att fartyget sannolikt mött ett kraftigt så kallat dödvatten i Göta älv. Vintern hade varit mycket snörik och smältvattnet var långt över det normala. I ett dödvatten kan ett starkt motstånd skapas som kan göra ett fartyg ostyrbart. Andra som råkat ut för detta vittnar om att det är som att fastna i ett isflak - det är bara att följa med.

År 1984 startades en marinarkeologisk utgrävning av originalskeppet och år 1995 påbörjades bygget av det nya skeppet. Åtta år senare, 2003, sjösattes Gothenborg. 2005 - 2007 seglade skeppet den historiska rutten till Asien och tillbaka. Därefter genomfördes ett antal expeditioner i Europa, den senaste 2015. Sommaren 2021 seglade skeppet från Göteborg till Stockholm och tillbaka.

PLANERADE RESOR

8 juni lämnar Göthenborg Göteborg och planerar att angöra Shanghais hamn i september 2023.

Underlag: Pressmeddelande 2022-03-01 från Ostindiefararen

 

KRITIK MOT VÄTGASBILAR

Vätgas kommer  sannolikt inte att spela någon större roll när Sveriges fordonsflotta ska bli fossilfri. Möjligen kan det bli aktuellt vid riktigt tunga och långväga lastbilstransporter. Det här är huvudbudskapet i en ny rapport från Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin (Iva).

Vätgas kan framställas genom att spjälka vanligt vatten med el i så kallad elektrolys. Processen kan sedan köras åt andra hållet i en bränslecell för att få ström till en elbil. Ur bilens avgasrör kommer då endast vattenånga.

Många har hoppats på den här tekniken som en viktig del när Sveriges fordonsflotta ska elektrifieras och bli fossilfri.

Fördelarna är att det går fortare att tanka vätgas än att ladda batterier. Dessutom är bränsleceller plus en vätgastank betydligt lättare och mindre utrymmeskrävande än motsvarande batteribank.

Nackdelen är att det blir stora energiförluster när elektriciteten först används för att producera vätgas som sedan omvandlas tillbaka till elektricitet, jämfört med att direkt ladda batterier. En elbil med bränsleceller förbrukar cirka 2,5 gånger mer el per kilometer jämfört med en elbil som har batterier.

I en ny rapport från Iva har fördelarna vägts mot nackdelarna inom olika delar av transportsektorn. Slutsatsen är att vätgasen bara kan spela en mindre roll när Sveriges fordonsflotta ska bli fossilfri.

De nischer vi möjligen ser är framför allt riktigt stora lastbilar på 40-60 ton som går i fjärrtrafik. Och till exempel kyltransporter eller vissa renhållningsfordon som kan vara extra energikrävande, så att det blir svårt med batterier som väger mycket och tar plats, säger Per Kågeson, ledamot av Iva och huvudförfattare till den nya rapporten. Beräkningarna utgår från elpriser som ligger ungefär på dagens nivå. Men författarna tar även höjd för scenarier där Sveriges elpriser stiger rejält.

- Då är vätgasalternativet känsligare, eftersom det går åt så mycket mer el per fordonskilometer än för batteribilar, säger Per Kågeson.

Den stora användningen av vätgas förutspås i stället ske inom industrin, till exempel för fossilfri stålproduktion.

- Där talar vi om en helt annan  storleksordning. Det kan bli så att en tredjedel av elanvändningen i Sverige kommer att gå åt till vätgasproduktion i framtiden, för att tillfredsställa industrins behov. Om alla projekt som nu planeras blir verklighet , säger Per Kågeson.

Markus Wråke, vd för Energiforsk, håller med om slutsatserna.

- I takt med att batteriutvecklingen gått så fort framåt har argumentationen för vätgasbilar blivit allt svagare. Nu när vi behöver el till så  många andra saker är det väldigt svårt att  motivera en lösning där man tappar två tredjedelar av energin som man stoppar in  från början innan bilen börjar röra sig.

Underlag: Jörn Spolander DN Nyheter

 

RYSKA SOLDATER PLUNDRAR

 SVETLANA  ALEKSIJEVITJ  SKRÄMS AV VAD HON HÖR OCH KÄNNER SIG FRÄMMANDE FÖR DET RYSSLAND HON EN GÅNG ÄLSKADE. DN PUBLICERAR ETT EXKLUSIVT UTDRAG UR DEN BOK FÖRFATTAREN OCH NOBELPRISTAGAREN JUST NU SKRIVER.

Svetlana Aleksijevitj

Den ryska själen är en gåta. Det var faktiskt Dostojevskij som sade det. Och i slutet av 1800-talet började hela världen tala om den gåtfulla ryska själen, tack vare översättningarna av Turgenjev, Tolstoj och Dostojevskij. Alla förälskade sig i denna myt. Ivan Turgenjev skrev att den ryska människans själ liknar ett barns, att de stora vidderna och oändliga naturrikedomarna har påverkat den ryska människans karaktär.

Under Sovjettiden tillbakavisades all kritik av den ryska människan med orden "Vi besegrade fascismen","Den ryske soldaten räddade Europa!" Men vad har egentligen hänt med den ryska människan i dag - varför vill hon inte veta sanningen om kriget i Ukraina? Ofta har vi fått höra att Putin ensam är skyldig, och att det ryska folket är skrämt och förvirrat av all propaganda. Men är det verkligen så?

Längs en gata i Moskva går en journalist och frågar de förbipasserande:

- Vad tycker ni om kriget i Ukraina?

Var och varannan svarar:

- Jag stöder min president. Om inte vi slagit till, skulle amerikanarna ha gjort det. Då skulle vi ha hamnat under deras styre.

- Min egen syster bor i Charkiv. Där har hela staden blivit sönderbombad, men jag håller ändå på vår president. Jag litar på honom. Vår armé slog till i preventivt syfte.

Låt oss berätta lite mer...

Samtal mellan ryska soldater och deras anhöriga har avlyssnats av ukrainsk militär:

- Mamma, här är rena slakten. Nu är vi bara tjugo kvar av hundra, och av våra tio stridsvagnar återstår bara fem.

- Förlora inte stridsmoralen, pojken min. Jag ser på tv varje dag. Ni gör ett fantastiskt jobb.

- Vi mördar fredliga människor.

- Ni dödar fascister. Jag är stolt över dig.

Första samtalet med frun:

- För helvete, vi tog med oss paraduniformerna, de sade att vi skulle paradera på Kresjtjatik, huvudgatan i Kiev. Men nu sitter vi här utan mat.

DE RYSKA SOLDATERNA KRIGAR PÅ SAMMA SÄTT SOM FORNTIDA FOLK - DE PLUNDRAR

- Vi går runt i husen och plundrar. Jag har ingen väska, så jag kan inte ta med mig så mycket. Men jag har hittat en mixer,  du ville ju ha en mixer. Och så har jag fått tag på ett par gympaskor till vår lilla Sofia. 

- Hon börjar ju skolan i år, hon skulle behöva en laptop. Du kan väl leta rätt på en. Ta allt du hittar. Allt kan komma till nytta.

Andra samtalet med frun:

- Nu har jag samlat ihop gammalt silver åt dig.

- Vad då för gammalt silver?

- Vi har tagit det från folk som dött: ringar, armband...

- Aha... ta med det hem. Jag kan putsa upp det.

Efter striderna i Ukraina återvänder utmattade förband till Belarus för att vila upp sig, se om svedda stridsvagnar och pansarskyttefordon.. Och efter dem kommer Kamaz-lastbilar med bytet från plundringarna: tvättmaskiner, kylskåp, tv-apparater, barncyklar och leksaker...Städer som Narovlja och Mazyr, i mina gamla hemtrakter i Polesien, har förändrats till oigenkännlighet - marknadsstånden med krigsbyte håller öppet till sent på söndagskvällarna. Postkontoren håller också öppet till sent på kvällen - hjältarna skickar hem sina försändelser på 50 till 100 kg.

Likkistor skickas också hem till Ryssland. I kistorna ligger de stupade. För vissa är kriget en styvmor, för andra en äkta mor, som det heter i ett gammalt ordspråk. Jag minns en mor, hon sade:

"Jag anser att vår son dog för oss. Och för Ryssland. Han dog inte förgäves. Han dog för att vi skulle få leva i frihet."

Många familjer håller på att falla sönder. Föräldrarna tror på hotet från Nato och hatar amerikaner. På tv får de lära sig att betrakta sina egna barn som konsumtionsgalna förrädare. "Stick bara iväg till Amerika"- så säger de till barnen.

Jag minns hur mycket jag tyckte om att resa till Ryssland. Jag har bevarat hundratals bilder av glada, öppna ansikten därifrån. Jag trodde inte att dessa människor ville döda. Det var ett Ryssland som jag älskade - med en gåtfull rysk själ.

Men dagens Ryssland är mig främmande, det har en främmande själ.

Underlag: Ur DN

SKÄRP MOTSTÅNDET MOT PUTIN

 VI FÅR INTE AVTRUBBAS - SKÄRP MOTSTÅNDET MOT PUTIN

Bilderna visar massgravar. Enligt nyhetsbyrån AP är de grävda i långa rader som sträcker sig bort från kyrkogården i staden Manhush utanför Mariupol i sydöstra Ukraina. 9 000 ukrainska civila ligger där, enligt lokala källor.

Till Guardian säger stadens borgmästare Vadym Bojtjenko att ryska lastbilar samlat upp de döda från gatorna i Mariupol för att köra dem till Manhush och slänga dem i gravar utan namn:"De döljer bevisen för sina brott". Han säger att 20 000 stadsbor har dödats sedan Vlademir Putin beordrade sina invasionstrupper korsa gränsen, och att mellan 300 och 1000 civila just nu är instängda i Azov-stålverket i Mariupol. Går detta att ta in och förstå?

Bara veckor har gått sedan världen lärde sig namnet Butja. Till staden väster om Kiev kom de ryska trupperna redan under krigets första dag. Medan anfallen mot huvudstaden låstes fast tilltog terrorn i Butja. New York Times är ett av flera medier som funnits på plats, vittnat, intervjuat överlevande, fotograferat och räknat de döda.

"Bevisen tyder på att ryssarna dödat besinningslöst och ibland sadisistiskt, delvis som hämnd", skriver tidningen. "Aningslösa civila dödades medan de utförde de enklaste vardagsaktiviteter". Som den pensionerade lärarinnan som sköts den 5 mars när hon öppnade sin ytterdörr. Och den 43-årige svetsaren som dödades på sin gård tillsammans med familjens hundar.

"Nästan varje gathörn i Butja är nu en brottsplats, och det kändes som att döden fanns överallt", säger Richard Weir på Human Rights Watch som arbetar med att sammanställa övergreppen. Hundratals kroppar på gator, på tomter och i massgravar.

Vem kan ta in detta? Hur ser vi till att de döda inte bara blir siffror i en ständig flod av nyheter och uppdateringar? Hur gör vi för att minnas att varje ental är en människa, en individ med föräldrar, barn och vänner.

Vad gör vi för att summan av dessa döda, dessa plågade, dessa för livet traumatiserade, inte på  något sätt ska bli mindre än den enhet som består i ett av de  värsta övergreppen av en stat sedan andra världskriget?

Vad gör vi när det känns som att allt som går att säga börjar bli sagt: "besinningslösa grymheter","slakt på civila", "aldrig mera". Hur gör vi för att inte bedövas, inte avtrubbas av grymhetens monotoni?

Eller, med andra ord: Västvärldens känsla av chock var det som fick oss att snabbt enas och gå samman med restriktioner mot Putin och ekonomiskt och militärt stöd  till Ukraina. Vad händer när chockverkan avtar? Om det otänkbara, Gud förbjude, blir normalitet?

Bara en sak finns att göra, fortsätta. Slut leden tätare, driv igenom mer stöd till Ukrainas folk, fler sanktioner, stryp oljan och gasen en gång för alla. Gå samman mot mördaren i Moskva.

Frågan om anslutning till Nato sysselsätter nu alla riksdagspartierna. Allt tyder på att statsminister Magdalena Andersson till slut kommer att låta klubban falla för svenskt medlemskap i Nato och att vi kommer att ansluta oss tillsamman med Finland. Putin har visat att Nato är den bästa försäkring vi kan få och att vi inom Nato bäst skyddar oss mot fler Manhush och fler Butja på europeisk mark.

Underlag: Ledare DN 23 april 2022

PUTINS BIBLISKA KRIG

 "Vi har inlett en kamp av metafysisk snarare än fysisk betydelse", sade ryskortodoxe patriarken Kirill (ovan) nyligen apropå invasionen av Ukraina. Idén om kriget som Messias kamp mot västvärldens Antikrist präglar tänkandet hos stora delar av den ryska eliten.

I samband med Sovjetunionens upplösning 1991 var hoppet stort i både Ryssland och Väst att landet skulle gå en demokratisk väg och införlivas i den liberala världen ekonomiskt, politiskt, ideologiskt och kulturellt. Som störst var hoppet under perestrojkan och på 90-talet. Men samtidigt som en sådan progressiv utveckling ägde rum sågs en parallell process ta form i den ryska kulturen. Den bestod av nostalgi efter det förlorade Sovjetimperiet och drömmar om revansch, ett sentiment som spreds och växte sig starkare först inom vissa intellektuella kretsar och därefter inom populärkulturen.

En ny stormaktsdoktrin började ta form redan i början av 90-talet under Jeltsins tid vid makten. I Putins Ryssland har den vidareutvecklats av ett flertal konservativa tankesmedjor och fått bred spridning i kulturen genom filmer, böcker, musik och även mode.

Denna doktrin skiljer sig från  tidigare imperieprojekt med mål som expansion och erövring av nya territorier. Den nya postsovjetiska ryska imperialismen är i stället revanschistisk och strävar efter att återta imperiets förlorade delar.

Det finns ett betydande element av ortodox kristendom i denna nya inriktning och man kan se hur denna och teologi politiserats och använts av makten för att legitimera anspråken på ortodoxt kristna territorier som vid annekteringen av Krim 2014 och vid invasionen av Ukraina. Detta bygger på en idé om ett ortodoxt imperium som inte är helt förrän det förenar sina tre beståndsdelar - de tre ortodoxa länderna Ryssland, Belarus och Ukraina som historiskt varit en del av det gamla ryska imperiet. En återerövring av de katolska och protestantiska länder som vid olika tidpunkter i historien införlivats i antingen Ryska imperiet eller Sovjetunionen (Polen, Finland och de baltiska staterna) är inte aktuell i denna nya stormaktsdoktrin.

Med andra ord menar de konservativa ideologerna att Ryssland måste vara imperium för att kunna agera som hindret mot Antikrist och hans bundsförvanter, tidigare exempelvis Napoleon och Hitler, i dag USA  och Nato. Men att hålla Antikrist stången kan också innebära att själv anfalla, men Ryssland försvarar sig alltid även om det ser som att de anfaller.

Konservatism och kyrklighet förknippas vanligtvis inte med modernitet, innovation och framsteg. Men i Ryssland har den nykonservativa rörelsen tagit fram ett postsekulärt koncept där den ortodoxa tron och kärnvapen ses som likvärdiga och nödvändiga sköldar mot Antikrist och dess agenter. Detta koncept går under namnet atomortodoxi och fick stor spridning i ryska media 2007 då Egor Kholmogorov (regimtrogen journalist) publicerade en artikel om Putin och atomortodoxi. Där påstår han att moderniseringen av försvarsmakten inte bara är en säkerhetsfråga, utan även en andlig fråga och att den militära upprustningen är Rysslands eskatologiska strategi. Denna strategi, menar Kholmogorov, spelar en lika viktig roll i bevarandet av landets suveränitet som politiken och försvarsmakten.

Både Putin och patriarken Kirill har båda i en rad uttalanden dragit tydliga paralleller mellan två  sköldar som skall hjälpa Ryssland förbli stormakt och stå emot alla attacker, såväl ideologiska som militära. De kallar det en Guds försyn att atombomben utvecklades just i Sarovklostret och tolkar kärnvapenprogrammet i termer av symfoni mellan den

 gudomliga och det världsliga skölden som skall bevara Ryssland och mänskligheten.

Föreställningen om Ryssland som hindret eller skölden som bevarar Europa och hela mänskligheten från Antikrist har djup förankring i den ryska historien och kulturen och utgör en viktig beståndsdel i den nationella självbilden. En berättelse om andra världskriget som särskilt omhuldas av ryska makthavare är det om det ryska folket som till priset av enorma umbäranden räddar den civiliserade världen från nazismens kaos.

Underlaget för denna blogg är en krönika(delar)  i SvD av Maria Engström, professor i ryska vid Uppsala universitet. Hela krönikan har framtagits av Toröredaktionen.

Maria Engström är programsamordnare vid Uppsala universitet för Masterprogrammet i ryska språket i internationella relationer.

ETT ODÖDLIGT DJUR

 Trögkryparen eller björndjuret är en stam inom djurriket. De är mycket små, 0,05 - 1 mm.

Trögkryparen är i huvudsak vattenlevande även om de kan återfinnas på land, till exempel i mossor. De kännetecknas av fyra kloförsedda "benpar" som används till att gå eller klättra med.

PROTEIN GÖR TRÖGKRYPARE ODÖDLIGA

Ny forskning avslöjar varför de millimeterstora trögkryparna kan överleva nästan allt. Hemligheten ligger i ett speciellt protein som skapar en sköld runt djurets dna.

Världens mest tåliga djur, de små trögkryparna eller björndjuren, är kända för att överleva där alla andra tvingas ge  upp. Det lilla djuret med åtta ben tål temperaturer från -272 grader till +150 grader, klarar sig utan vatten i decennier, står emot extremt högt tryck och kraftig strålning samt överlever i det vakuum som råder i rymden. 31 år är rekordet för hur länge trögkryparen kan överleva i en frys. Rekordet sattes vid ett japanskt försök mellan 1983 och 2014.

När trögkryparen går i dvala drar den in benen i kroppen, torkar ut och minskar ämnesomsättningen till ett absolut minimum. I detta tillstånd kan djuret överleva i decennier.

 Hemligheten ligger i trögkryparens förmåga att gå in i ett tillstånd av dvala som kallas kryptobios där ämnesomsättningen reduceras till 0,01 procent av det normala. Men hur djuret konkret undviker att dess dna blir förstört av de extrema prövningarna har hittills varit en gåta. 2016 upptäckte forskare från The University of Tokyo i Japan att trögkryparen har ett speciellt protein som kallas Dsup, som på ett eller annat sätt skyddar det genetiska materialet. Detta har nu bekräftats av forskare från Centre for Plant Biotechnology and Genomics i Spanien. Med hjälp av en superdator har de tagit fram en modell som visar hur mycket de enskilda atomerna i Dsup-proteinet kan röra sig i förhållande till varandra. Modellen avslöjar att Dsup-molekylen är löst sammansatt. Det gör den extremt flexibel vilket gör att den kan ta sig fram till dna-molekylen och kapsla in den. Forskarna anser att Dsup fungerar som en sköld som skyddar trögkryparens dna mot stark strålning och skadliga ämnen, exempelvis de aggressiva molekyler som vi kallar för fria radikaler.

Den nya kunskapen kan visa sig bli värdefull både inom medicinens och rymdfartens värld. Om funktionen av Dsup-proteinet överförs till mänskliga celler kan det exempelvis bli möjligt att skydda friska celler mot strålning i samband med cancerbehandlingar . På längre sikt kan astronauters kroppar med hjälp av forskares insats göras mer toleranta mot den kosmiska strålningen i rymden och på främmande planeter.

Underlag: Illustrerad Vetenskap nr 2/21

FOLKMORDET I UKRAINA

 I Ryssland har presidenten diktat ihop en egen version där ingenting är sant och allt möjligt, med författaren Peter Pomerantsevs ord. Skildringen av kriget i Ukraina blir ur den synvinkeln helt logisk. Mammor som bärs ut på bår från bombade barnsjukhus i Mariupol är "skådisar". Massdödandet i Butja är "iscensatt av engelsmännen". Den ryska invasionen har förhindrat ett nazistiskt folkmord. "Vi hade givetvis inget val", konstaterar Putin.

USA hade tills nyligen en president som ljög lika skrupelfritt, även om föresatserna var mindre grymma.

Sanningen, till och med den enkla , verifierbara varianten - är under systematisk attack från några av världens mäktigaste män. De bombarderar den med medvetna lögner och dimmiga "narrativ". 

Precis därför var det så viktigt att Joe Biden i veckan tog bladet från munnen och  beskrev det som sker i Ukraina för vad det är: ett folkmord.

Man kan, som Frankrikes president Macron, invända att f-ordet skall användas med försiktighet, eftersom ryssar och ukrainare "är bröder". Men var de inte bröder i Bosnien, Rwanda och Kambodja? Man kan också invända att Biden garderar sig genom att inflika att han inte resonerar "juridiskt". Därmed kringgår han det rättsliga ansvar att ingripa som folkmord innebär. Men då missar man vikten av att kalla saker vid deras rätta namn när starka krafter vill göra tvärs om.

Egentligen är det ganska enkelt. Man kan, som Macron eller Tysklands Scholz, väga orden på guldvåg i ett slags fåfäng förhoppning om att än en gång försöka tala Putin till rätta. Det var Angela Merkels linje. Eller så kan man som USA på onsdagen, förse Ukraina med vapen för motsvarande 8 miljarder kronor och använda sin moraliska auktoritet för att tala klarspråk om vad som sker i Ukraina. Det är Reagan-linjen. Joe Biden säger som det är. Tack för det.

Underlag: Arvid Åhlund, ledarskribent DN.

RYSSLANDS LAGSTIFTNING ÄR GROTESK

RYSSLANDS NYA LAGSTIFTNING ÄR SÅ GROTESK ATT DET INTE ENS GÅR ATT PARODIERA

Rysslands äldsta människorättsorganisation, Internationella Memorial, förbjöds av en domstol i Moskva i december. Organisationen bildades i slutet av 1980-talet för  att hedra minnet av offren under de politiska förföljelserna på sovjettiden. Dåvarande presidenten Boris Jeltsin talade öppet om tolitarismen och Memorials verksamhet tog snabbt fart.

Tyvärr missade man en viktig chans enligt Jan Ratjinskij, tidigare ordförande för Memorial(nedan).

 Sovjetunionen borde ha förklarats som en kriminell regim, säger han. I stället överlevde ideologin att statens intressen är viktigare än allt annat. Det är den som har lett till dagens händelser. Ratjinskij jämför den lagstiftning som nu har införts i Ryssland sedan Ukraina anfölls den 24 februari med George Orwells klassiker "1984". 

 - Det är  förbjudet att citera några andra källor än de officiella. Det är förbjudet att sprida "fejk" om de ryska armén Den sistnämnda lagen är en direkt kopia på paragraf 190:1 från sovjetlagen som förbjöd medborgarna att sprida "lögnaktiga uppfattningar" om det sovjetiska samhället.

Ratjinskij konstaterar att just den paragrafen utnyttjas för att sända dissidenter i fängelse eller arbetsläger. - Dissidenterna spred sanningsenlig information - alltså anklagade man dem för lögn. Den nya lagstiftningen går i samma fotspår. Den är så grotesk att den inte ens går att parodiera. Den är en parodi i sig själv. Att kalla kriget i Ukraina en "specialoperation" är följdriktigt. Den som säger något annat sätts i fängelse.  Han påpekar att den sovjetiska invasionen av Ungern 1956 och Tjeckoslovakien 1968 kallades för "broderlig hjälp".

Afgankriget beskrevs som att  det utfördes av "ett begränsat antal sovjetiska soldater". Kriget i Tjetjenien var en antiterroroperation.

Putins bisarra historietolkningar - han påstår bland annat att Ukraina inte existerar - kallar Ratjinskij alltför barock för att ens vara värda att diskutera. Men de överraskar honom inte.

Han påpekar att underrättelsechefen Sergej Narysjkin leder Ryska historiska sällskapet.

Militärhistoriska sällskapet leds av kulturminister Vladimir Medinskij, vars ena vetenskapliga "merit" är att han lämnat in en plagierad avhandling.

Långt innan kriget började förde de fram en ny tolkning av Molotov-Ribbentroppakten (där Stalin och Hitler delade in Europa i intressesfärer). Tidigare försökte man förneka att avtalet existerade. Nu kallar man det en triumf för den sovjetiska diplomatin. - Det betyder att inga moraliska kriterier längre finns. En union med nazister beskrivs som smart. Det är mycket talande. Denna cynism, detta absoluta avsteg från allt vad moraliska värderingar heter, blir bara bredare och djupare.

Men allt är inte förlorat, trots allt. Vi märker hela tiden inom Memorial hur stort intresset är bland ryssar att ta reda på vad som hände med deras förfäder under Stalinförföljelserna. Trots att de blivit tillsagda redan år 2000 att Sovjetunionens historia enbart är något att vara stolt över så finns här ett intresse att gräva i arkiven. Att få veta vad som hände med en släkting är en stark utgångspunkt, säger Jan Ratjinskij.

- Det går inte att förbjuda människor från att tänka. Hur man än försöker.

Underlag: Anna-Lena Laurén  DN Moskva

FINLAND ÄR ETT SVERIGE FÖR VUXNA

FINLAND ÄR ETT SVERIGE FÖR VUXNA - OCKSÅ I NATOFRÅGAN

Det är ett nytt läge som kräver en ny analys, slog statsminister Magdalena Andersson fast i "30 minuter" härom veckan. Den är partierna i riksdagen i full färd med att göra, "på precis samma sätt som i Finland". Slutsatsen kan mycket väl bli att Sverige bör gå med i Nato.

Det är ett dramatiskt skifte. Så sent som tisdagen efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina avfärdade Magdalena Andersson ett svenskt medlemskap. Utrikesminister Ann Linde underströk i sin tur i mitten på mars att den nya säkerhetspolitiska analysen som riksdagspartierna skulle göra inte var "någon Natoutredning".

Att S nu har öppnat dörren till försvarsalliansen är välkommet. Men att vi tar oss an frågan på samma sätt som vårt östra grannland stämmer dessvärre inte.

I Helsingfors stod det efter att Vladimir Putin inlett sitt anfallskrig omedelbart klart att förhållandet till Nato behövde omprövas.  Regeringen började genast jobba på en ny säkerhetspolitisk analys. Att diskussionen i Sverige kom igång beror till stor del på att Finland gick före.

 

Dörrarna till Nato står öppna, nu måste vi bestämma oss, slog statsminister Sanna Marin fast förra helgen. Alla signaler tyder på att Finland tänker kliva in. Tidningen Iltalehti rapporterade i torsdags att tidsplanen för en ansökan håller på att spikas.

Den finländska regeringen har heller inte bara tillsatt en grupp för att analysera säkerhetspolitiken. Den sonderar aktivt ett medlemskap.

Sanna Marin har varit på besök i Tallinn och Berlin, utrikesminister Pekka Haavisto i Turkiet, försvarsminister Antti Kaikkonen har träffat sin amerikanske motsvarighet. President Sauli Niinistö har pratat med både Joe Biden och Boris Johnson.

Det är klokt. Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg har flera gånger upprepat att Finland (och Sverige) uppfyller de formella kraven för att gå med. Men en ansökan måste också klubbas av medlemmarnas parlament, det handlar om 30 stycken.

Hur lång tid kan den processen ta? Påverkas den av kriget i Ukraina? Vilka säkerhetsgarantier kan ges under tiden? Det är relevanta frågor för den som överväger att ansöka.

Det finska arbetet har också andra fördelar.

Marin är socialdemokrat, Haavisto miljöpartist, Kaikkonen centerpartist. Niinistö är som president partilös, men har sin bakgrund i Samlingspartiet, motsvarighet till svenska Moderaterna. När det är dags att dra slutsatser lär samsynen över partigränserna vara stor,  förankringen redan avklarad. Det kommer att gå snabbt  att agera.

I Sverige då? Magdalena Andersson och Ulf Kristersson åkte förvisso på Natoövning tillsammans i slutet på mars.. Men i samma veva slog M fast att partiet är berett att strunta i vad S tycker om Nato vid en eventuell valvinst och lanserar ett eget datum för en ansökan.

I senaste avsnittet av Expressens podd "Politikrummet" berättar reportern Tomas Nordenskiöld om hur S företrädare gnuggade händerna över utspelet: i säkerhetspolitiken ska man inte solospela, M-ledaren gjorde bort sig.

Som om det handlade om att plocka inrikespolitiska poäng, inte om att fatta de viktigaste säkerhetspolitiska besluten sedan andra  världskriget.

Här i Sverige ska den säkerhetspolitiska analysen vara klar senast sista maj. I vårt grannland presenteras den redan till påsk - ett beslut ska enligt Iltalehti sedan fattas i början av maj. Det lär i så fall lämna ett mycket stort avtryck i våra slutsatser.

Finland är ett Sverige för vuxna, konstaterade den här ledarsidan häromveckan, med hänvisning till landets militära och civila beredskap, förmåga att ta hand om sig själv och inte, som ett barn, bara lita till andra. Den bedömningen får också sägas gälla i Natofrågan.

Det är tur att vi har någon att hålla i handen.

Underlag: Ledarsidan DN, 11 april

STRANDSKYDDET - EN TVISTEFRÅGA

Strandskyddet kom till på 1950-talet och gav länsstyrelserna möjlighet att utse områden med strandskydd för att trygga allmänhetens tillgång till platser för bad och friluftsliv. Det generella strandskyddet infördes 1975 och gäller alla strandområden vid havet, insjöar och vattendrag. Strandskyddet syftar långsiktigt till att skapa förutsättningar för allemansrätten och tillgången på strandområden och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten.

Om man inkluderar strandområden vid kusten, vid insjöar och vattendrag och runt öar (cirka 100 000 ), har Sverige ett av de längsta strandområdena i Europa, drygt 400 000 kilometer.

Inte minst frågan om bygglov nära vatten har varit en tvistefråga många år mellan partierna.

Lättnader i strandskyddet var ett villkor för att Centern skulle släppa fram Magdalena Andersson som statsminister i höstas. Nu stoppar en majoritet i riksdagen förslaget.

Det var efter tre långa och hårda diskussioner mellan Centern och Miljöpartiet som regeringen till slut fick fram en proposition om lättnader i strandskyddet.

Centern ville att det skulle bli lättare att få bygga strandnära medan Miljöpartiet ville se en skärpning i tätbebyggda områden med  högt byggtryck.

Resultatet blev en kompromiss som innebär att det skall bli enklare att bygga strandnära på landsbygden och i små tätorter samtidigt som reglerna skärps i områden med stor efterfrågan på mark.

Men nu blir det ingenting. M, SD, KD och V yrkar alla avslag på propositionen av helt olika skäl. Den centerpartistiska ordföranden i miljö- och jordbruksutskottet, Kristina Yngwe (C) är besviken.

--Den största besvikelsen för min del är att jag vet att det finns människor på landsbygden som skulle kunna få bygga utifrån det nya regelverket, att det skulle hjälpa människor på landsbygden, men nu kommer de i kläm på grund av ett politiskt spel där man vill markera mot Centerpartiet, säger hon.

Moderaterna yrkar avslag på regeringens förslag för att de anser att lättnaderna i strandskyddet är för få.

Det är en dålig utgångspunkt för en reform, det här är uppenbarligen en miljöpartistisk seger rakt igenom. Centern säger att det är en liberalisering, men i stället ger det mer makt till länsstyrelserna och  det  blir ännu svårare att få strandskyddsdispens på de allra flesta platser där det bor människor, säger Moderaterna

Vänsterpartiet avslår av precis motsatt skäl: strandskyddet luckras upp för mycket, säger ordföranden Madgostar. Det har för stor påverkan på allemansrätt och miljön och natur. Det är för mycket lättnader som reser varningsflaggor, säger hon, vi är nu alla allt för långt ifrån varandra. Vi får ta om det från början.

Underlag: Ledare DN.